Någon frågade mig vad Pro Ana är för något. Vet man inte det har man nog kommit rätt så fel. Googla, det står rätt så korrekt på wikipedia (faktiskt!) har jag för mig.

En annan frågade vad min drömvikt är. Och eftersom den här bloggen är mestadels anonym så kan jag svara på den frågan. Nu väger jag 53 kilogram ungefär, vet inte exakt eftersom vågen här hemma inte är digital.

Det lägsta jag har vägt är 45 kg. Det mesta jag har vägt är ca 56 ½ kg. Det var hemskt, och inte alls länge sedan.

Min drömvikt är för tillfället såklart 45 kg igen. Sen skulle jag vilja gå ner till 38,5 ungefär.

Jag är 164 cm kort.

(Har inte skrivit på några dagar eftersom vi gjorde en systemåterställning och fick installera om en massa program och så).

Idag har varit en både bra och dålig dag. Först var den dålig för att jag vaknade och hade satt på elementet på högsta och dörren var stängd, som alltid. Katten står och krafsar på dörren och vill ut, som alltid.

Sen åkte jag till soc på samtal. Vi pratade i en hel timme, om inte mer!

Sen kom min mor och hämtade mig och så åkte vi till Bup och gick på ett samtal med en från ätstörningsteamet. En medelålders kvinna i en stickad tröja i regnbågensfärger och världens tjockaste lår. Skulle kunna vara en dagisfröken. Hon ställde en massa frågor som jag inte ville svara på när min morsa var i rummet så det blev rätt spänt och tyst. Sen ställde hon frågor om mig till min mamma, som hon såklart inte kunde svara på.

Men jag ska tillbaks, ensam, den åttonde januari. Går säkerligen bättre då.

Efter samtalet gick jag och mamma och åt, på Subway. Det kändes riktigt bra. Inte. Hade knappt ätit på fyra dagar tror jag så just nu skulle jag behöva ett par byxor med ett elastiskt band rund midjan. Såna byxor för gravida kvinnor. Huu.

På tal om graviditet. Jag vaknade upp och magvärken var som bortblåst. Inga spår av värk här inte. Så antingen var jag bara magsjuk på något konstigt sätt, eller så är jag med barn och vet inte om det. Kanske kommer en unge om 8 månader då. Ha ha.

Ja, åter till min dag idag. Efter att jag hade varit i, vad som kändes en oändlighet, på stan åkte jag hem med mina föräldrar. Sen gick jag ut och var med två vänner. De tvingade mig att äta spaghetti med köttfärssås för att de tyckte att jag var så smal, även om jag var helt uppsvälld av Subwayincidenten. Köttfärssåsen var inte ens varm och det var helt klibbigt och äckligt alltihopa.

Sen köpte jag cigg och gick hem. Nu sitter jag här och internet har precis börjat fungera.

Nu ska jag sitta här en stund, sen blir det en mysig natt med tramadol, som också tar bort min matlust! Allt-i-ett.

Imorse när jag kollade på vågen (som jag inte har kollat på sen flera dagar, kanske nästan en vecka) visade den att jag har gått ner fem kilo sen sist! Blev så jävla glad. Har varit magsjuk (som jag har skrivit, är fortfarande rädd för att det inte är magsjuka) i några dagar, spytt ett par gånger. Det är antagligen rätt mycket vätska jag har gått ner med andra ord. Som jag går upp jättelätt igen. Så det dummaste man kan göra är ju att äta mat och gå upp den vätskan igen! Hade bara druckit två deciliter filmjölk (som alltid) på hela dagen. Sen på eftermiddagen åt jag först kycklingsallad, väldigt lite (sallad, tomat, kyckling, majs, gurka) och efter det åt jag ännu mindre fruktsallad (apelsin, passionsfrukt, nån konstig annan frukt). Kände mig duktig igen, fastän jag åt mer än vad jag ätit de andra dagarna.

Sen ikväll kom min farsa hem med en påse chips! Nu vill jag bara lägga mig ner och dö. Har suttit och kollat på Björn Gustafsson-filmen och käkat en massa chips och dessutom en vit macka med julskinka och senap. Känner mig så äckligt jävla värdelös. Tänker absolut gå ut på en lugn (men lång) promenad med en massa cigg i fickan och musik i öronen.

Ska lyckas gå ner ett par kilo!

Har som sagt och skrivet ont i magen och är rädd för att jag är gravid. Om ingen gissade det i förra. Bloggen är 95% anonym, likt Sophhesten.

I vilket fall, jag har inte ätit mycket alls (jämfört med vanligtvis) de tre-fyra senaste dagarna, det känns hur bra som helst och jag tänker absolut fortsätta! Men en hake, min mage är uppsvälld en del. Ja, om någon nu kommenterar och skriver att det blir ju så om man svälter sig själv så kan de ju dra åt helvete. Det blir inte så efter ett par tre dagar.

Om fyra dagar påbörjar jag antagligen en form av terapi som ska få bort mina ätstörningar! Hur många gånger har jag skrivet det? Antingen noll eller hundra antar jag. Ska bli skönt.

Kom nyss hem från stan, hittade ingen klänning men jag råkade få ner två hårspännen i väskan innan jag lämnade H&M. Och ett glansspray.

Så antingen får jag åka in imorgon igen och köpa den där rosa klänningen som jag provade, eller får jag ta på mig en annan rosa klänning som jag har hemma. Gah, sitter och äter. Äter. Helatiden. Om en vecka börjar jag min behandling på Bup. Efter ett och ett halvt års tjat från både mig och mina föräldrar. Först nu när soc lägger sig i blir någonting gjort.

Egentligen skulle jag börjat på ABC-kliniken i Kalmar. Men det var tydligen för dyrt för kommunens ekonomi eller något.

Edit: Köpte också självlysande kondomer till min lillebror.