Soc ljuger, som nästan alla vet. Den senaste nyheten är att min soc har sagt att jag får åka till Tyskland i en vecka över påsk. Men eftersom jag har LVU så får jag för tillfället inte lämna landet utan socialens tillåtelse. För två dagar sen sa Soc-cheferna att jag inte fick åka till Tyskland fast vi redan hade planerat allt, jag har lånat en massa filmer och fixat med min bärbara DVD så att jag kan ha den i bilen, jag har planerat en massa och min brorsa har pratat med alla han känner där nere och sagt att han kommer. Nu, bara några dagar innan vi skulle åka får jag plötsligt inte. Och jag vägrar sitta i familjehemmet hela lovet och glo. Jag ska bort därifrån i en vecka. Jag hatar stället och vågar fan inte ens tänka på att jag har ett halvår kvar där. FAN....

Jag har i uppgift att göra en redovisning i form av film. Redovisningen ska läggas upp på youtube. Ämnet är "berättarkomponenten klädsel och make up".

Om det är någon som är kunnig, skriv gärna en rad eller två och berätta lite. Jag behöver all fakta som finns. Hur tänker människorna bakom sminkningen och hur har regissören tänkt? En hel del kan man gissa sig fram till, men inte allt.

Hela helgen ska jag sitta och glo hos den familj jag bor i. Inga planer alls, verkligen.

Jag är kass på att uppdatera min blogg. Det är för att jag inte har något att skriva om. Tror jag.

Jag hade inte skurit mig på ett halvår... Kanske mer. I förrgår orkade jag inte mer, så jag gjorde det. Just det. Nu får jag ångest. Jag hade kunnat hålla ut ett tag till. Eller kanske inte, jag vet inte. Jag känner mig bara så idiotisk.

En kort presentation och beskrivning av MTFC (Multi Treatment Foster Care)
MTFC är en framgångsrik behandlingsmodell som kommer från USA. Det är ett alternativ till
en institutionsplacering av er ungdom.
Metoden har visat sig vara en mycket effektiv behandlingsmodell då det gäller att minska
asocialt eller kriminellt beteende hos ungdomar.
Målet med behandlingen är också att ungdomen skall kunna flytta hem igen. Därför är det
mycket viktigt att du som förälder är positiv till att delta i arbetet att hjälpa er ungdom.
Så hur går det till?
Er ungdom kommer att placeras enskilt i ett fosterhem. Fosterfamiljen får inte ha andra
ungdomar placerade hos sig. Skälet till detta är att forskning har visat att negativt kompistryck
har en mycket stark påverkan på ungdomen. Så starkt att föräldrarnas möjligheter till att
påverka sitt barn ibland omöjliggörs.
Någon vuxen i fosterhemmet bör vara hemma på heltid. Detta för att någon vuxen alltid skall
kunna rycka ut om något inträffar t ex i skolan eller på fritiden.
Denna behandling bygger på att bra beteende belönas och dåligt beteende nonchaleras
ignoreras eller åtföljs av en tydlig gränssättande konsekvens (social inlärnings teori).
Ungdomen ska med hjälp av ett poängsystem lära sig nya sätt att förhålla sig och samspela,
detta såväl med vuxna som med jämnåriga.
Poänglistorna utformas individuellt utifrån de svårigheter som ungdomen har.
Ungdomen får poäng för positivt beteende och poäng dras av för mindre positiva beteenden.
Poängen är tillsammans med de tre stegen grunden i programmet. Poängen kan användas på
olika sätt, exempelvis till att ”köpa” kompistid och att snabbare komma upp på stegnivåerna
och på så sätt få mer frihet och ansvar.
Behandlingstiden är mellan 8 och 12 månader samt indelad i 3 steg
Steg 1, som varar ca 3 veckor, inleder ungdomen med att endast vistas i fosterfamiljen.
Ungdomen har då ingen kompistid utan vuxen och har ej heller permissioner till biofamiljen.
Träffarna med bioföräldrarna sker hos familjeterapeuten under denna tid. Annan rimlig
kontakt via telefon o dylikt är okej.
Steg 2 varar ca 5-6 månader. Ungdomen är till största delen i fosterfamiljen, men har
möjlighet till kompistid samt permission till biofamiljen varannan helg. Ungdomen och
biofamiljen deltar även i familjeterapi 1 gång/vecka.
Steg 3 varar resterande 2-6 månader. Då är ungdomen mer hos biofamiljen än hos
fosterfamiljen. Ungdomen har kompistid utefter vad fosterföräldrarna anser vara rimligt.
De familjer som väljer att ingå i detta projekt kommer att få träffa ett behandlingsteam
bestående av en samordnare, en familjeterapeut, en ungdomsterapeut och en PDR-ringare.
Deras respektive roller beskrivs strax. Familjen kommer också att kontaktas av en forskare
som intervjuar både familjen och ungdomen. Intervjun sker bland annat genom
självsvarsformulär.
Kontakten mellan biofamiljen och fosterfamiljen ska i detta projekt undvikas, den kontakt
som ska finnas står samordnaren för. Besök av biofamiljen i fosterhemmet sker i samråd med
samordnaren.
Det är ett krav att biofamiljen deltar i familjeterapin 1 gång /vecka samt att permissioner
förläggs i biofamiljen. Det är då bioföräldrarna som ska sätta poängsätta olika beteenden.
Såväl bioföräldrarna som fosterföräldrarna kommer att ha en tät kontakt med samordnaren
och PDR-ringaren under placeringstiden.
VEM GÖR VAD?
Case Manager (CM)/ samordnaren.
Case Managern är den personen som samordnar barnets individuella behandlingsprogram.
CM gör listorna / poängsystemet som ligger till grund för de beteendeförändringar som barnet
skall uppnå under placeringen. Dessa listor kan CM förändra under placeringstidens gång.
CM fattar beslut om stegen i programmet, permissioner till biofamiljen, kompistid, övriga
förmåner respektive indragning av förmåner. Grunden för besluten är poänglistorna.
CM planerar också alla möten med socialförvaltning, skola, biofamiljen samt fosterfamiljen.
CM är den som ser till att alla i teamet får den information som de behöver.
CM håller kontakt med fosterhemmet och ger dem stöd och handledning. CM förmedlar
också information mellan fosterfamiljen och biofamiljen.
CM samlar också in önskemål från teamet om eventuella andra behandlingsinsatser såsom
BUP och planerar in dessa.
CM har också en funktion som motiverare för biofamiljen att komma igång med
familjeterapin.
CM har en viss jourverksamhet för bio- och fosterfamiljerna, som kan ringa om
krissituationerna uppstår.
Fosterfamiljen
Fosterfamiljen står för en stor del av själva behandlingsarbetet. En av de vuxna i
fosterhemmet skall vara hemma på heltid, alternativt alltid gå att kontakta och kunna komma
till skolan med kort varsel. Om ungdomen är på steg 1 krävs det alltid att en av de vuxna är
hemma på heltid.
Fosterfamiljen är de som sätter poäng på ungdomens beteende. Positivt beteende belönas och
mindre positivt beteende resulterar i avdrag i poänglistorna. Poänglistorna ska skötas på ett
neutralt sätt av fosterfamiljen, de ska inte argumentera/föreläsa för barnet. Om barnet går på
och vill ha igång en diskussion angående detta ska fosterfamiljen gå undan från dessa
situationer.
Fosterfamiljen skall alltid hålla ett positivt fokus gentemot ungdomen, vara observant på små
positiva förändringar som ungdomen gör (salutogent tänkande).
Fosterfamiljen skall hålla en kontinuerlig kontakt med skolan.
Fosterfamiljen skall hålla CM informerad om hur behandlingen går. Fosterfamiljen har
möjlighet att ringa CM för råd och handledning.
Fosterfamiljen ska också dagligen lämna poängen till PDR-ringaren.
Fosterfamiljen får inte ha kontakt med biofamiljen, detta sköts utav CM.
Ungdomsbehandlaren
Ungdomsbehandlaren skall vara den unges allierade och stöd. Det är ungdomen som avgör
vad samtalen med ungdomsbehandlaren skall handla om. Det ska dock finnas möjlighet för
ungdomen att prata om tidigare svåra situationer och händelser.
Ungdomen skall träffa ungdomsbehandlaren minst 1 gång/vecka, däremellan kan
telefonkontakt förekomma.
Om ungdomen behöver hjälp med att klara av poängsystemet, om något är oklart är det
ungdomsbehandlaren ungdomen skall vända sig till.
Ungdomsbehandlaren skall vara den som motiverar ungdomen att vara kvar i behandlingen
och i fosterhemmet.
Ungdomsbehandlaren hjälper ungdomen att träna sig i olika färdigheter och skall stödja
ungdomen att klara av att umgås med vuxna eller andra ungdomar.
Ungdomsbehandlaren får inte förstärka negativt beteende genom att bidra till undanflykter.
Ungdomsbehandlaren deltar ofta i familjeterapin som stöd för ungdomen.
Ungdomsbehandlaren kan efteråt hjälpa ungdomen att omvandla olika tankar från terapin till
handling.
Familjeterapeuten
Familjeterapeuten träffar biofamiljen minst 1 gång / vecka. I dessa träffar deltar även
ungdomen, syskon och andra betydelsefulla personer.
Första träffarna används till att kartlägga resurser och hinder i familjen.
Ett långsiktigt mål med terapin är att hjälpa föräldrarna samt ungdomen att underlätta en
hemflytt.
Föräldrarna får här hjälp och stöd med att kunna uppmuntra och stödja sitt barn. De får
möjlighet att samtala kring uppfostringsfrågor och får hjälp med att lära sig alternativa sätt att
bemöta sin ungdom.
På samtalen pratar man bland annat om hur man kommunicerar med varandra inom familjen,
hur man löser konflikter, hur man gör överenskommelser etc.
Handledaren
Handledaren träffar och utbildar fosterfamiljerna. Handledning/utbildning sker både i grupp
och enskilt. Vid akuta situationer kan träffar ske oftare.
Handledningens utgångspunkt är poänglistorna.
Målet med handledningen är att effektivisera behandlingen av ungdomen.
PDR-ringaren
PDR-ringaren ringer till fosterfamiljen 1 gång /dag och tar in summan på poänglistorna.
Poängen rapporteras sedan vidare till CM. Vid permissioner till biofamiljen ringer PDRringaren
till dem
Forskningsassistenten
Forskningsassistenten träffar biofamiljen vid 4 tillfällen under 2 års tid, oavsett behandlingens
längd. Den sammanlagda tidsåtgången är ca 8 timmar.
Forskningsassistentens roll är att undersöka om familjebehandlingsmodellen har förväntad
positiv effekt. Resultatet meddelar forskningsassistenten till samordnaren som i sin tur
meddelar övriga inblandade. I framtiden kommer forskningsresultaten att sammanställas i
forskningsrapporter för publicering. Alla hjälpsökandes identiteter är sekretesskyddade vid
publicering.
Lund ……..
Härmed förbinder jag, …. , mig att delta i behandlingsmodellen MTFC.
Detta innebär att;
• Jag accepterar de olika reglerna som gäller på steg 1, 2, 3
• Jag kommer att delta i familjesamtal en gång/vecka
• Jag åker på permission till mamma/pappa minst varannan veckoslut
under steg 2 och 3
• I två år framöver kommer jag att svara på frågeformulär samt delta i
intervjuer angående modellen (c:a 20 min/månad)

Detta är jag,  

Fan alltså. Jag vet inte varför jag mår såhär dåligt. Men jag gör det iallafall. Jag får ångest när jag röker, för då kanske mina cigg tar slut innan jag hinner köpa nya. Fast jag har tre paket. Jag får ångest när jag snusar, vilket jag gör ibland. För då får jag för mig att jag ska bli mer nikotinberoende än vad jag är. Då kommer jag ju röka mer och det har jag inte råd med. Jag har knappt råd med rökningen just nu.

Jag får ångest när jag inte gör situps på kvällen. Jag får ångest när jag inte fortsätter göra situps bara för att jag är helt slut.

Jag blir förbannad på MTFC's poängsystem som ger mig värdelös ekonomi, även som icke-rökare.

Jag blir sur för att jag har mindre kontakt med omvärlden nu än vad jag hade när jag var inlåst.

Jag mår inte bra. Fast jag är drogfri. Fast jag inte skär mig. Fast jag inte svälter mig. Fast jag sköter skolan. Fast jag inte ens dricker nåt annat än någon öl ibland för att bli lugn. Ändå mår jag inte bra!

Idag mår jag dåligt. 

Igår var jag på möte. Jag är med i något som heter MTFC och suger stenhårt.

Soc har lurat mig, jag vet inte om jag har skrivit det tidigare och jag har inte tid att kolla det eftersom jag egentligen inte får sitta vid internet. Just nu är det meningen att jag ska plugga..

Jag har en lista med saker som ska göras varje dag.

Duscha, hålla ordning på rummet, vara trevlig, hjälpa till frivilligt, hålla normal volym på musik, lämna in telefon efter skolan, egen tid på rummet i 30 minuter, osv.

Sjukt skumt att jag ska ha en lista på såna saker som är självklara. Dessutom får jag poäng för de saker jag gör som ger mig mindre är tvåhundra kronor i veckan. Det är ju ingenting. Jag är snart arton år och får knappt två tredjedelar av mitt studiebidrag i månaden. Fyfan.

Nu kan jag inte skriva längre, jag måste plugga och jag får inte bli upptäckt med att sitta och göra annat än vad jag ska. Då får jag "konsekvenser". Haha, fyfan.

Jag får alltid (ALLTID) fruktansvärd ångest när jag ska åka hem. Även om jag ska till mina föräldrar, om jag bor inlåst och ska tillbaks från en permission, om jag bor i familjehem som jag gör nu. Alltid får jag ångest. Och jag saknar alltid stället när jag har flyttat därifrån.. Jag saknar att vara inlåst! Fan alltså. Jag kände mig så jävla fri där. Jag kunde inte ta några droger. Jag behövde inte gå ut (jag fick inte och ville inte heller), jag behövde inte laga mat, det var oftast kul folk att umgås med helatiden. Nu känner jag mig bara instängd helatiden. Jag får inte ha min mobil här, ingen teve i rummet, måste bädda sängen och duschar på bestämda tider. Visst, ungefär så och ännu mer begränsat var det i Lund också. Men där behövde man ingenting. Där nere var den enda saknaden och ångesten jag kände när jag saknade Pojken.

Jag är inlåst. Precis så känns det.