Jag är under stress. Men jag gör ingenting. Jag mår bara dåligt av att ett filmarbete ska vara klart IMORGON och jag har bara filmat till typ lite mer än en minut. Filmen ska vara fem minuter. Helvete. Jag orkar inte ta tag i det heller. Jag mår dåligt och jag fattar inte varför jag inte gör någonting.

På måndag är jag i nionde veckan, det går rätt så fort ändå fast det känns som att tiden går hur sakta som helst. Snart börjar det synas. 

Mitten av vecka åtta. Jag är helt trött, ibland mår jag illa som fan utan att kunna spy. Magen är pyttelite större än vanligt. Hur gör man för att inte gå och köpa godis hela tiden?

Jag är pecis i början av åttonde veckan nu och jag är galet trött helatiden. Men jag är glad att jag valde att inte göra abort. Även om jag bara kommer att vara arton när jag föder så är jag redo.

Vad tycker ni om unga föräldrar? För mig känns det som att folk i min egen ålder har något emot det, medan de flesta vuxna tycker att det är jätteroligt och så.

Förut trodde jag att det var tvärt om. Det kommer vara jobbigt sen när jag måste berätta det för klassen. 

Om en vecka ska jag på inskrivningsmöte på MVC. Jag har slutat röka och det fungerar skitbra fast jag inte får använda snus eller nikotinplåster eftersom det är nikotinet som är skadligt. 

Jag ska bli en ung mamma!

Snart skriver jag något riktigt spännande på bloggen, så håll utkik. 

Jag skulle vilja skriva det redan nu, men jag vet inte riktigt om mina vänner läser bloggen numera så jag måste först berätta det för dem. Men snart så, om några dagar, eller veckor. Jag får se. 

Har slutat röka- Varför? 

HELVETE............................. Jag orkar men jag fattar inte HUR. Jag vill inte. Vill inte. Sover helatiden. Bara sover och sover och sover. Är helt utmattad för fan. Jag vet inte varför. Jag är mer inlåst än någonsin. Jag har ingen pojkvän. Jag har inga vänner. HELT JÄVLA ENSAM. Varför försöker jag ordna mitt liv fast jag bara mår sämre och sämre!? ALLT är totalt kaos. Jag vill fan inte mer. JAG FATTAR INTE....

varför ska jag alltid iaktta folk jag umgås med och sen må dåligt när jag förstår

Jag menar att jag ikattar folk och märker hur de känner sig, hur de mår och sådär.. Sen känner jag oftast likadant. Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag mår så jävla dåligt. Han är skit.

Inget har direkt hänt. Mer än att jag hatar min pojkvän. Samtidigt älskar jag honom så galet mycket. Kan inte förlora honom men han bryr sig inte om mig, säger att jag är jobbig. Jag vet att han läser här ibland, men det skiter jag i, varför ska jag ljuga? Visst, jag ljuger alltid... Äsch, vad snackar jag om? Jag vet att man orkar mycket mer än man tror. Det gör jag också. Men Jag vet inte om jag VILL orka. Det är ju så jävla jobbigt att bara orka hela tiden. Att inte kunna släppa saker och gå vidare. 

Att må dåligt, knappt vilja leva, men ändå ORKAR man må så jävla dåligt. Det är ju helt sjukt!

Jag vet inte vad jag vill. På alla ställen jag har bott har jag mått dåligt. Hemma, behandlingshem, institution, familjehem, egen lägenhet. Överallt är det någonting som inte fungerar som det ska.