Up and Down - And in the end it's only round and round and round

Alla inlägg under april 2015

Av Sophie - 7 april 2015 18:36

I helgen var jag och mina snart fyraåriga tvillingar på besök hos en äldre släkting. Barnen var upptagna med att leka tillsammans med en bebisdocka de hade hittat. Jag och släktingen satt bredvid och pratade om annat. Nämnas bör att dockan var iklädd en liten babyblå klänning samt hade ljust axellångt hår.

Mitt ena barn pratar om dockan:

- Han ska sova. Han är trött.

- Hon. Det är en flicka. När det är en flicka säger man hon. Dockan är en flicka, säger släktingen plötsligt.

 

Mitt barn tycks inte lyssna, skönt. Jag får en starkt lust att säga emot släktingen, men jag gör det inte. Jag vill ifrågasätta hennes påstående om dockan och om vad mitt barn ska säga att dockan är - pojke eller flicka? Flicka. Han. Han har klänning.

Vad gör dockan till en flicka? Svaret är inte att dockan har en klänning eller långt hår. Det är förstås anledningen till att vår släkting anser att dockan är av kvinnligt kön, men det är ju inte fakta. Det är bara hennes uppfattning. Faktiskt nästan hela samhällets uppfattning.

Dessutom är det så att mina barn nästan alltid benämner andra personer som han. Detta har troligtvis att göra med att barnen är av manligt kön och därför är vana vid att höra mig och andra benämna dem som han. De använder alltså ordet han könsneutralt. Detta vet släktingen. Trots det fortsätter hon prata om detta med barnen då och då. Hon tar även upp “problemet” med mig.

- Tror du verkligen inte att det är viktigt att de lär sig skillnaden?

 

Jo, tänker jag. Det kan vara viktigt att lära sig skillnaden. När det är en skillnad. När skillnaden är viktig sett till sammanhanget.

Att de använder han om personer och inte hon kan också ses som ett problem. Jag ser det inte som ett problem just hos mina barn då de uppenbarligen inte gör det med mening.

Att säga han om personer, ja till och med föremål, ses sällan som konstigt. Ofta är det så att allt och alla (som inte uppenbart ser ut som något kvinnligt då) benämns som han tills motsatsen är bevisad. Till och med föremål är manliga.

- Fasen, bussen är försenad nu igen... Nej, titta! Där kommer han!

 

Vore det alltså mer acceptabelt att barn använder han om personer än om de använder hon? Det är svårt att svara på. Jag kan knappast be mina barn att benämna allt som hon bara för att testa och jämföra. Det vore ju helgalet.

 

Djur kallas nästan alltid för han. Samma släkting som jag skrev om har en katt. Den här katten är av honkön. Släktingen kallar inte sällan katten för han, trots att det är uppenbart att katten inte har gått ut med att hon har fötts i fel kropp eller liknande, som ibland sker hos människor. Jag kan inte föreställa mig att samma släkting, eller någon annan heller för den delen, skulle råka kalla ett djur för hon om djuret var av hankön.


Det jag vill komma fram till är att normen i samhället är manlig. Vi har en manlig norm, detta vet de flesta, det är rätt så uppenbart.


Visst borde det vara ok att säga fel, det borde inte vara jätteviktigt. Men tydligen ses det som viktigt för vissa personer. Speciellt viktigt borde det väl vara om könsidentiteten är annorlunda än vad samhället förväntar sig. Men viktigast verkar det ändå vara för könsnormativa människor, likt min släkting.

Tidigare månad - Senare månad

Sophie årgång 92

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2015
>>>
19 besvarade frågor

Arkiv

Sök i bloggen

Blog Statistics Blogglista.se Bloggparaden Startblogg.se
Visitkort till bloggen
Aktuellt bloggen Bloggar av mammor och gravida Up and Down Bloggparaden Föräldraskap bloggar bloggar


Skapa flashcards