varför ska jag alltid iaktta folk jag umgås med och sen må dåligt när jag förstår

Jag menar att jag ikattar folk och märker hur de känner sig, hur de mår och sådär.. Sen känner jag oftast likadant. Jag vet inte hur jag ska förklara det men jag mår så jävla dåligt. Han är skit.

Inget har direkt hänt. Mer än att jag hatar min pojkvän. Samtidigt älskar jag honom så galet mycket. Kan inte förlora honom men han bryr sig inte om mig, säger att jag är jobbig. Jag vet att han läser här ibland, men det skiter jag i, varför ska jag ljuga? Visst, jag ljuger alltid... Äsch, vad snackar jag om? Jag vet att man orkar mycket mer än man tror. Det gör jag också. Men Jag vet inte om jag VILL orka. Det är ju så jävla jobbigt att bara orka hela tiden. Att inte kunna släppa saker och gå vidare. 

Att må dåligt, knappt vilja leva, men ändå ORKAR man må så jävla dåligt. Det är ju helt sjukt!

Jag vet inte vad jag vill. På alla ställen jag har bott har jag mått dåligt. Hemma, behandlingshem, institution, familjehem, egen lägenhet. Överallt är det någonting som inte fungerar som det ska.