Sophie
11 september 2011 00:26
Det är jävligt kul, men jävligt jobbigt också. Det går inte att beskriva känslan man får av att man plötsligt har blivit en så viktig person. Eller glädjen av att se sina barn skratta och prata med varann, fast de fortfarande är så små. Deras små ögon som börjar glittra av glädje när de får syn på brorsan.
Men det är ju jobbigt också. Att bli tvingad att duscha bort en bajskatastrof t.ex är inte så kul när man kanske hade tänkt göra något annat. Eller när de skriker och man inte vet varför.
Men det är det värt.