jag och Simon "diskuterar". Vi pratar lite om att jag ska börja med p-piller nu fastän man ska göra det när man får sin mens. Jag vet att han absolut inte vill ha barn nu och han vet att jag vill ha barn. Så, för att lugna honom ska jag alltså börja knapra piller igen. Jag har lovar honom och mig själv att jag ska göra det. Men varje gång jag har intalat mig till att börja så har det kännts så avlägset. Som att jag redan skulle vara gravid.

Anledningen till att jag inte har skrivit på länge är att jag fick missfall i tisdags. Det var som en liten förlossning. Vattnet gick, jag skrek och hade så ont. Nu har jag eftervärkar. Konstigt. Känns som att hela min värld rasade samman på en sekund. Men jag överlever. Jag lyckades iallafall sluta röka, ellerhur?

Just nu håller jag på att göra iordning mitt nya rum. Där spjälsängen skulle stå hänger istället en stor spegel. Tomhet.

Jag har inte skrivit på ett bra tag. Tror jag.

Det är slutet av vecka 10 och jag har ingenting att säga om det. Det är fortfarande samma som förut, trött, hungrig. Magen är lite större. Beror det på maten eller den 3,5 cm långa varelsen? Jag vet inte.

Jag har sökt en hel del på bloggar om unga mammor. Det finns ju hur mycket som helst! Är detta mode? Har jag missat något? Det är ju galet.

Visst är det bra också att visa att man klarar det fast man är ung också. 

Nionde veckan nu. har fått stora bröst.

Jag är under stress. Men jag gör ingenting. Jag mår bara dåligt av att ett filmarbete ska vara klart IMORGON och jag har bara filmat till typ lite mer än en minut. Filmen ska vara fem minuter. Helvete. Jag orkar inte ta tag i det heller. Jag mår dåligt och jag fattar inte varför jag inte gör någonting.

På måndag är jag i nionde veckan, det går rätt så fort ändå fast det känns som att tiden går hur sakta som helst. Snart börjar det synas. 

Mitten av vecka åtta. Jag är helt trött, ibland mår jag illa som fan utan att kunna spy. Magen är pyttelite större än vanligt. Hur gör man för att inte gå och köpa godis hela tiden?

Jag är pecis i början av åttonde veckan nu och jag är galet trött helatiden. Men jag är glad att jag valde att inte göra abort. Även om jag bara kommer att vara arton när jag föder så är jag redo.

Vad tycker ni om unga föräldrar? För mig känns det som att folk i min egen ålder har något emot det, medan de flesta vuxna tycker att det är jätteroligt och så.

Förut trodde jag att det var tvärt om. Det kommer vara jobbigt sen när jag måste berätta det för klassen. 

Om en vecka ska jag på inskrivningsmöte på MVC. Jag har slutat röka och det fungerar skitbra fast jag inte får använda snus eller nikotinplåster eftersom det är nikotinet som är skadligt. 

Jag ska bli en ung mamma!