Idag har jag i princip inte bloggat. Jag vet faktiskt inte varför egentligen, har väl inte haft något vettigt att skriva om kanske. Men hur som helst så blev faktiskt Joel och Samuel sex månader gamla idag. Fattar ni det? Ni som har följt mig sen graviditeten eller ännu längre tillbaks. Att jag har två riktiga bebisar här nu. Inga små röda skrikhalsar som ser skrynkliga ut, ingen jättemage som gör mig handikappad och inga droger som förstör mitt liv. Nej. För jag har två riktiga små bebisar. Helt sjukt! Och snart sitter de själva, idag vände sig Joel om på golvet från mage till rygg. Om ett år går de garanterat. Den här julen kommer de kunna sitta och titta själva på golvet. Åh! Det här var det bästa som kunde hända.

jag såg på "drömmen om ett barn" ikväll eller vad det heter, på trean. Jag har verkligen svårt att förstå att det faktiskt finns män där ute som vill ha barn. Jag får liksom inte in det i mitt huvud. Finns det verkligen killar som vill bli pappa? Ja, självklart finns det det! Så dumt att ens tro något annat. Men för mig låter det bara konstigt. 

När ett barn är sex månader gammalt "ska" det kunna det här:

• upprepa stavelser som "ba", "ma", "ga", eller andra kombinationer av en konsonant och en vokal, om och om igen.
• hålla upp huvudet
• ivriga rörelser och babblande
• vända sig till mage
• dra objekt mot sig medvetet, samt flytta dem från ena till andra handen
• släppa saker
• försöka ta tag i saker på din tallrik

Jag sökte körkortstillstånd för drygt två år sedan. Idag fick jag det. Så ikväll ska jag sätta mig bakom ratten och prova lite. Jag behöver verkligen körkort nu när jag har barn och allt, annars är man så beroende av andra hela tiden. Wish me luck!

Timmarna har gått fort idag. Riktigt fort. Jag har knappt hunnit med någonting. Bara på grund av detta jävla skrikandet. Från tre till för fem minuter sedan har barnen varit fruktansvärt jobbiga. Nu har båda däckat och klockan är bara sju. De lär väl vakna jättepigga om en eller två timmar. 

Nu ska jag dekorera mina kakor, hehe.

Jag bakar kakor! Det har jag nog aldrig gjort tidigare. Degen var sjukt god så förhoppningsvis blir kakorna det också. Bilder kommer senare på min bakblogg! 

Såhär såg det ut när vi badade idag. Jag måste erkänna att på de här bilderna har även jag väldigt svårt att se skillnad på pojkarna. Jag vet vad jag tror, men jag skriver inte vem som är vem eftersom jag kanske råkar ha fel då. Fan alltså, de blir mer och mer lika för varje dag. Men ändå tror jag inte att de är enäggisar. Varsin moderkaka, tjock skiljevägg och tvillingar i släkten tyder på att det är tvåäggs. Men att båda är pojkar samt mycket lika gör det svårare att veta hur det egentligen är. Men ja, egentligen splar det ju ingen roll. Huvudsaken är att jag vet vem som är vem (förutom på vissa bilder) och att de är mina! :)

Nu drar vi till Tingsryd och badar med bebisarna. Det enda som är jobbigt med det är att man i omklädningsrummet måste hålla i en hela tiden. Så det blir skitjobbigt att duscha osv. Därför har vi med oss bumbon. Well, vi hörs senare!

Imorgon drar jag och mina förldrar och badar med Joel och Samuel. Som en liten söndagsutflykt, haha. Ska bli kul, jag har bara åkt och badat med dem en gång tidigare.

Sen ska vi bygga upp hyllan jag köpte på Ikea. Har faktiskt inte gjort det än, det har helt enkelt inte funnits tid till att göra det. 

Nu ska jag lägga mig.

Jag läste nyss om att folk låter sina barn (små barn) se på tv. Vad tycker ni om det? När ska man låta sitt barn se på tv, tycker du?

Själv tycker jag att det är dumt att låta barnet titta, och jag har två som jag måste passa. Många har nog tv'n som hjälp när de själv inte orkar passa upp på barnet. Det förstår jag. Jag vill också ha lugn och ro ibland just när jag inte kan få lugnet. Men ändå låter jag dem inte se på tv. Fast jag vet att de skulle lugna sig av det.

Visst, självklart har de sneglat av nyfikenhet när jag tittade och ammade. Men det är en annan sak. Nu för tiden tittar jag väl på tv en gång i veckan, högst. Det är när barnen har lagt sig eller vid få tillfällen när det är pissväder ute och barnen ligger i babygymet. 

Jag accepterar vad andra låter sina barn göra, så länge man ser en mening med det. De flesta som ser på tv blir inte alls så kreativa senare i livet som barn som inte fått se på tv. För då får man ju allt serverat. Man behöver inte komma på egna saker, man kan bara titta och slipper anstränga sig och tänka. Förstår ni min poäng?

När jag var liten hade vi inte ens tv, mina föräldrar hade inte råd. Senare, när jag var lite större men fortfarande liten, kanske runt två-tre år, då hade vi en liten tv i ett skåp. När jag var tre tittade jag en halvtimme varje kväll på Bolibompa. Det minns jag. Men inte innan dess. Jag tror att det har gjort väldigt mycket för mig och den jag är. Jag har aldrig sett en Disneyfilm under min barndom. Inte förrän jag var kanske sju-åtta år och knappt då. Folk brukar skratta av förvåning när jag säger det. Än har jag inte sett hela lejonkungen eller ariel. 

Bild tagen från Aftonbladet