Jag har verkligen tappat lusten på att göra saker. Totally. Vill bara sova och äta och sova och äta. Mysa med min katt. Typ. Har ingen lust att vara social alls. Jag har helt enkelt inte det behovet. Men jag längtar och längtar till den 25 oktober! Att lyssna på hjärtljuden. Ännu har inget blod kommit, skönt. Springer på toa helatiden och kollar för att vara säker. Är så himla stressad fast jag vet att det inte är bra för fostret att vara det. Men jag antar att de flesta är det under den "osäkra" tiden. Det är bara att vänta och se. Jag måste lova mig själv att bli lugnare om en vecka. Då har jag gått mer är tolv hela veckor. För jag har ingen lust att stressa upp mig i nästan en hel månad till. Tre veckor.

Om jag lägger mig nu och somnar inom en timme kommer jag att få nio timmars sömn inatt. Det låter bra, men jag är så trött att jag blir stressad av att veta att jag ska upp klockan nio. Stress!