Från början var mitt lilla hål i septum (skiljeväggen i näsan) 1,2 eller 1,4 mm litet. Senare har jag töjt det till den vanligaste storleken, 1.6 mm. Nu har jag haft det i några år. Jag har en ring här hemma som jag tycker är skitsnygg men den är 2.4 mm tjock så mitt mål är att töja hålet ytterligare för att få in den. Idag ahr jag i alla fall fått i en 2.0-ring Men tyvärr får jag inte fast kulan i ringen utan tång verkar det som. Ska kolla runt lite i källaren sen om jag hittar någon bra tång att använda för att kunna bända upp ringen lite. Annars lär det nog bli skitsnyggt! 

Så ser den ut som jag har haft i nästan ett år nu. Guldfärgad, skitsnyggt tycker jag. Skriv gärna till mig om ni vet vart man hittar en 2,4 mm tjock guldfärgad ring. Jag har letat efter en sån.

Folk har börjat fixa julsaker redan har jag sett. Imorgon är det första november. November! Två månader kvar till jul! Det är lång tid. Vad är det som ska fixas egentligen? Någon liten julklapp hit eller dit går ju fort att fixa. Själv har jag köpt fina papper och grejer på Panduro för att jag ska pyssla ihop egna julklappar. Men det ska jag inte göra än. Om några veckor eller så. Och då tycker jag att jag är extremt tidig i år. Puh! Vad är det egentligen som folk håller på att förbereda inför julen? Slänger ni allt julpynt från förra året så att ni kan köpa nytt varje år? Vad är det som tar flera månader att förbereda egentligen? Är det inte väldigt mysigt att gå dagarna innan jul och handla julklappar? Är det för mycket folk ute då så ni tar det nu istället, två månader innan jul? Jag fattar inte grejen.

Äntligen har jag tid för att blogga igen. Eller, jag har inte tid nu heller. Men jag tar mig tid. Ska ut och övningsköra med pappa en liten stund nu så han är ute och väntar på mig, mamma ska passa barnen så länge. 

Hur som helst så har jag nog glömt att sriva att jag har färgat håret. Jag hade en sån himla utväxt efter att jag fött barnen så jag såg jättekonstig ut. I vanliga fall är mitt hår nästan vitt, året om. Nu är det plötsligt råttfärgat. Så jag har färgat det just råttfärgat, eller askblond som det också kallas. Nu ska jag övningsköra, skriver mer senare!

Före färgningen

Nu

Imorgon fyller mamma fyrtio. När jag fyller fyrtio kommer mina barn vara 21. Så jävla sjukt. När jag blir fyrtio har jag kanske fler barn, Joel och Samuel har kanske syskon. Ännu sjukare. Äh, jag bara sitter och spekulerar lite, nu måste jag sova för imorgon ska jag upp och ge mina barn sin gröt som vanligt. Nån gång tidigt på morgonen kommer de vakna utan att ännu vara hungriga och vilja komma upp ur spjälsängen och mysa i min säng. Det bästa med morgonen alltså.

Imorse när jag vaknade hörde jag Samuel småprata i sin säng. Då hade han fått tag på gardinen som prasslar lite och låg och kände och undersökte den och pratade tyst för sig själv. Sen när jag tog upp honom log han jättestort och gosade in sig i mitt hår. Så mysigt <3

Joel är inte lika mysig av sig, men däremot är han mycket mer framåt med att lära sig saker. Han sitter ju själv, han böjer sig efter saker mer än vad Samuel gör och han är mycket mer vaken på dagarna och hoppig och studsig. Därmed också svårare att lägga på kvällen. Samuel däckar på en gång. Först skriker han som fan, varje kväll undrar jag varför han skriker, sen kommer jag på att han nog är trött. När jag lägger honom i sängen däckar han direkt. Med Joel är det annorlunda. Först dricker han 240 ml välling, när han ändå har ätit gröt en och en halv timme tidigare. Sen somnar han nästan medans han dricker vällingen så då lägger jag ju honom i sin säng. Nej, då vaknar han till och så försöker man klappa honom lite på huvudet eller på kinden, men då får han för sig att han är kittlig där (vilket han aldrig annars är) och börjar skratta jättehögt. Ju mer man tittar på honom och klappar desto högre skrattar han. Sen brukar jag tröttna efter ett tag, jag vill ju att han ska sova, så jag går ut ur rummet en stund och då brukar han ligga och prata för sig själv i några minuter och till slut somna. 

Hur är era bebisar på kvällarna?

NU SKA JAG SOVA! :)

Sop rubriken säger.. Bloggplatsen har gjort bloggen bredare så egentligen borde jag skaffa en bredare, ny header men jag ahr verkligen inte haft lust. Men nu kanske det är dags då, ska sitta och testa lite olika och se om det blir bra.

Är helt tom på idéer nu när jag har bakat tårta hela dagen. Det blir vaniljbottnar, fyra stycken, som fyllning är det ett tjockt lager med chokladkräm och två tunnare lager len citronfrosting. Pappa tjatar på mig om att jag måste täcka den med sockerpasta men jag vet inte om jag vågar. Tårtan är ganska hög och lite ostabil. Men om den är stabilare när den har stått kallt över natten kanske jag provar. Annars blir det whipped cream cheese som täcke. God blir den, om den blir fin får vi se imorgon. Som sagt är den väldigt ostabil.

Jag kommer troligtvis inte att blogga på mycket varken idag eller imorgon. Jag är ganska så upptagen. Idag ahr jag varit och pratat med en studievägledare om min framtid och vi kom fram till att jag ska gå en yrkesutbildning-sak, jag minns inte vad det hette. En praktisk utbildning som tar ett år. Man praktiserar fyra dagar i veckan och pluggar en. Efter det ska jag läsa alla kurser jag har kvar på konvux i ett år. Sen är jag klar! Så om två och ett halvt år kanske jag jobbar som konditor. Underbart. Nu ska jag ge barnen lunch, de har inte hunnit äta ordentligt nu när jag har varit på samtal hit och dit. Ersätning har det blivit hittills idag. Men nu blir det linspuré och lite sådär. Ikväll ska jag påbörja tårtan till mamma som fyller år imorgon.

Joel på morgonen efter att han ramlat. Så dåligt mår han inte trots allt!

Inatt ramlade Joel ner från min säng och slog sig. Först gick han att trösta ganska fort, han åt vällingen och var lugn som han brukar vara. Men efter ett tag, kanske tjugo minuter efter fallet, började han skrika igen. Panikartat. Han skrek som på repeat. Det enda jag tänkte var att det stämmer inte, något är fel. Jag väckte mamma som kom direkt. Hon tog honom så att jag kunde ta hand om och lugna Samuel som också hade vaknat av skrikandet. Han somnade snabbt igen.

I mer än en timme satt jag och mamma med Joel. Mest mamma. Jag värmde till vällingen, gjorde en värmflaska och var allmänt ledsen och omskakad. När vi till sist fått Joel riktigt lugn och försiktigt lagt ner honom i min säng så var det väl helt okej. Han vaknade till då och då och skrek av rädsla antog jag. Vi klev upp vid tio på förmiddagen. Men Joel hade fortfarande inte lugnat sig. Det verkade som att han hade jätteont i sin vänstra arm, så jag ringde mamma på jobbet. Hon är narkossköterska så lite vet hon ju. Hon åkte hem och hämtade oss och sen åkte vi till akuten. Där kollade de på Joels arm och sa att han skulle röntgas. Då gick mamma tillbaks till jobbet. Där stod jag ensam med en liten och orolig Joel och dessutom en liten och glad Samuel som gillade dagens utflykt. Inte det lättaste. Hur som helst. På röntgenavdelningen fick jag och Joel vara själva i ett rum. Joel liggandes med bar överkropp på ett slags bord och jag ståendes bredvid, hållandes i hans lilla onda arm, iklädd ett tugnt förkläde som skulle förhindra strålningen eller något. Samuel fick inte vara med i det rummet så en sköterska tog honom och hade honom i rummet intill där de andra satt och tittade ut på oss. Så där satt lilla Samuel i hennes knä och tittade på oss genom ett stort fönster. Haha!

Allt gixk bra till sist och det visade sig att Joel har fått en spricka i nyckelbenet. Tillräckligt liten för att kroppen ska kunna ta hand om den själv och läka benet. Joel kommer få alveedon i ett par dygn framöver och man kan inte leka hysteriskt med honom i någon vecka. Min lilla bebis. <3

I övrigt har det inte hänt så mycket idag. Samuel har blivit förstoppad så han skriker jättemycket varje gång han bajsar. Får hitta på någon laxerande kur åt honom imorgon.

Japp, nu har det värsta hänt alltså. Joel ramlade ur min säng. Jag hade satt honom där inatt när jag skulle gå och stänga sovrumsdörren, det tar väl ungefär fem sekunder att gå dit och stänga och tillbaks. Så jag satte honom långt in på sängen som jag brukar göra så att han, om han välter, inte slår i något eller ramlar ner på golvet. Trodde jag. Han välte, han rullade några varv och rullade vidare rätt ner på golvet. Han skrek lite, jag lyckades trösta honom och mata honom med vällingen jag nyss hade gjort. Sen när han hade ätit klart började han skrika igen. Han skrek jättekonstigt, som på repeat. Jag väckte mamma, som efter mer än en timmes skrikande lyckades lugna honom. Han sov i min säng (innerst) hela natten, han vaknade ibland och skrek, men bara en sekund åt gången typ, jag lyckades lugna honom direkt varje gång. 

Idag är han ganska normal, han skrattar och sådär. Men man får inte lyfta honom normalt, då skriker han som fan. När han skulle sträcka sig efter något började han skrika. Hur som helst så är det armen eller axeln som han har ont i har jag märkt. Så nu har jag pratat med mamma som ska komma hem och hämta oss för att ta oss till barnakuten och visa upp Joel. Usch. Fan vad dåligt jag mår nu. Men armen verkar inte vara ur led, han har bara väldigt ont i den. Men det är möjligt att de måste röntga honom ändå. Min lilla bebis. Nu ska jag mata dem och packa ihop lite blöjor och så. Skriver mer senare.