Jag hatar allt som har med mat att göra. Det kanske är en av anledningarna till att jag hatar mina föräldrar så sjukt mycket. jag bara hatar allt. Folk som tigger cigg helatiden. Folk som säger att alla är falska och sen är precis lika falska själva. Jag hatar personalen på mitt nya hem inte kopplar att man mår dåligt då och då. Dom tycker att det har gått bra för mig den första veckan här. Ja, vad fan har jag gjort? Suttit vid en dator och ibland har jag åkt någonstans och ätit glass. Gud så duktig jag har varit! Eller inte.

Jag läser en blogg om en tjej med anorexi. Helvete, jag bestämde mig för att nu, nu ska jag klara det här. Inte äta någonting. Men precis när jag har tänkt den tanken är det middag, jag misslyckas igen. Men nu ska jag inte äta något mer idag. Även om jag inte kommer sova på hela natten. Det skiter jag i. Idag har jag ätit tillräckligt, oja. JAG HATAR MIG SJÄLV.

Dessutom borde jag lägga upp lite fler bilder här, blir nog rätt så tråkigt att läsa utan bilder.

"Jag tror att en hetsätning kan vara hur lite som helst och hur mycket som helst. Ett äpple eller tjugo. En ostmacka eller hundra. Nej, jag skojar inte.
Jag kan inte säga hur mycket en hetsätning är, men jag vet en sak. Den är aldrig tillräckligt stor.
Aldrig tillräckligt stor för att mätta mig, lugna mig.

Inte ens hundra ostmackor kan göra det. Inte ens tusen. Inte en enda ostmacka heller för den delen.
För det är ju bara mackor, kanelbullar och äpplen. Det är bara mat. Det är inte en kram, inte en klapp på axeln, inte ett telefonsamtal med en vän, en sovmorgon eller en kopp te med mig själv, inte gråt eller ilska eller något annat av allt det man kan behöva men av någon anledning inte tar sig.

För mig har det fungerat bra att ersätta det där. Tills nu, och nu vet jag inte längre vad som egentligen funkar. Jag vet bara att maten inte gör det. Mat är inte kramar. Det är bara kramar som är kramar.
Det är därför hundra ostmackor alltid är för lite."

Och så börjas det med maten igen också.. Åt en macka till frukost idag. Sen var vi och handlade på City Gross. Nu har jag inte ätit sen halv tio och jag är galet hungrig. Undrar vad det blir för mat.. NEJ! Ska inte äta. Det enda jag behöver äta är egentligen en macka innan jag lägger mig, för annars ligger jag vaken hela natten och är hungrig. Fan, förr kunde jag leva på ett halvt äpple om dagen i flera veckors tid. Vad har hänt med mig? Ha,ha, fetma.

Min elektricitet är snart slut, och jag är rädd...
För jag ska också långt bort...
Långt, långt, långt bort...

Japp, det blir bloggande hela dagarna verkar det som. Kan inte ringa någon förutom mina föräldrar, och det vill jag inte. Det är så jävla jobbigt att inte få röka på natten. Istället ligger jag och gråter över mina egna tankar. Allt har blivit så meningslöst, även om jag får gå ut själv om tre veckor.

Jag kommer väl ändå fortsätta att förstöra mig med drogerna.

Jag skulle åka med en personal och äta glass förut, men jag tänkte "varför ska jag äta, när jag ändå ska försvinna härifrån snart?". Vart kommer de tankarna ifrån egentligen? Men jag åkte faktiskt och åt glass. Så nu börjar magen titta fram. Ha-ha..... Äsch, where did the happy days disappear?

Jag sitter äntligen vid en dator, fick min inloggning idag.

Jag fattar inte hur jag ska klara mig här. De har en godisskål framme och de har oboy och vitt bröd på frukosten och kvällsfikat. Igår på Liseberg gav de oss kexchoklad som "mellanmål" !? Är de sjuka eller? Fast jag är rätt blandad här också. Jag tycker inte att man måste äta svart bröd och bruna spaghetti för att kallas frisk, vilket andra verkar tycka.. Men samtidigt är det riktigt äckligt att man faktiskt SKA äta onyttigt här. Utan att skämmas!

 De ger oss också godnattkramar på kvällen. Hur fan tror någon att jag ska klara det här? Det är ju äckligt. Sen är jag rädd att det här är slutet, för jag mår fan inte okej någonstans och nu när alla är sådär trevliga och låtsas att jag är normal går det fan inte att snacka om det heller. Inte med någon. Jag vill inte be om hjälp för jag vet inte vad jag behöver hjälp med. Jo, att överleva. Men det kan ingen hjälpa mig med. Inte ens jag kan det längre. Åt helvete?

förlåt för att jag knappt skriver längre, för att jag aldrig klarar av att banta. Men imorgon åker jag tillbaks till Risinge och då ska jag banta igen. Ska aldrig mer åka hem. För hemma hetsäter jag. Det går inte att göra på Risinge. Ska åka till biblioteket en gång i veckan och blogga, så sluta inte läsa den. Efterhand kommer jag att börja skriva varje dag igen.

Kan tillägga att jag har ätit som FAN idag.

Glass

Sallad (med sjukligt mycket dressing)

Godis

Chips

2 varma mackor med mycket ost (dubbla)

Och klockan är bara tjugo i tre!

Har inte skrivit på SJUKT länge nu. Har knappt vågat. OM någon olämplig skulle läsa.

Hade svält mig i åtta dagar. Gick åt helvete när jag kom hem och åt. Orkar inte skriva mer. Vill bara försvinna. Kan dock berätta att jag håller på att skriva en bok. Har iofs bara skrivit 35 sidor A4 förhand. Men jag kämpar. Jag kämpar för att gå ner i vikt. Men jag orkar inte med det när jag är hemma hos mina föräldrar. Det går bara åt helvete då. Jag vill bo på behandlingshem för resten av mitt liv. Så att jag kan svälta mig och spy utan att någon märker.