Jag sover fan ingenting nu för tiden. Det är inte det att jag har svårt att somna utan att jag vaknar ungefär varje halvtimme. Ska man vakna klockan sex på morgonen är det inte roligt att knappt ha sovit på hela natten. Har gått som i dvala hela dagen och jag sov till och med på mattelektionen idag.

Jag har berättat om min graviditet för pojken idag. Han är ju förvisso inte inblandad alls den här gången men han var det förra så jag tyckte att det var en otrolig stressfaktor att han inte visste något. Varför jag hade slutat röka och varför jag inte festade. Men nu vet han. Han tog det otroligt bra, bättre än jag trodde. Han önskade mig till och med lycka till. Så nu återstår bara släkten och väst av allt - mina klasskamrater. Hu!

Jag har verkligen tappat lusten på att göra saker. Totally. Vill bara sova och äta och sova och äta. Mysa med min katt. Typ. Har ingen lust att vara social alls. Jag har helt enkelt inte det behovet. Men jag längtar och längtar till den 25 oktober! Att lyssna på hjärtljuden. Ännu har inget blod kommit, skönt. Springer på toa helatiden och kollar för att vara säker. Är så himla stressad fast jag vet att det inte är bra för fostret att vara det. Men jag antar att de flesta är det under den "osäkra" tiden. Det är bara att vänta och se. Jag måste lova mig själv att bli lugnare om en vecka. Då har jag gått mer är tolv hela veckor. För jag har ingen lust att stressa upp mig i nästan en hel månad till. Tre veckor.

Om jag lägger mig nu och somnar inom en timme kommer jag att få nio timmars sömn inatt. Det låter bra, men jag är så trött att jag blir stressad av att veta att jag ska upp klockan nio. Stress!

Jag har en katt som är arton år, alltså lika gammal som jag och dessutom har jag haft henne i arton år. Nu är det så att hon har börjat bajsa inne i bland annat mitt rum!? Hon kanske är dement eller något, jag har ingen aning. Men som gravid ska man inte plocka upp kattens bajs och sådär. Men jag var tvungen att göra det ändå, för att jag inte vill sova i bajslukt, haha. Så nu är jag skiträdd såklart. Finns dock inte så mycket att göra heller..

Imorgon går jag in i vecka tolv, då är det bara en lång vecka kvar tills missfallsrisken sjunker betydligt. Vilket inte är så skoj för mig i vilket fall. Sist fick jag missfall i slutet av vecka tretton. Så för mig är det att vänta ut ännu ett par veckor och vänta på att få höra hjärtslagen den 25 oktober. 

Jag blir så himla trött på folk som säger att allt är bra, allt kommer att fortsätta vara bra. Vad är meningen med att säga så? Hur kan man veta att allt kommer att vara bra i fortsättningen? Eller att hålla på och tjata på mig. Min farmor som ringer mig konstant säger att hon tror att det kommer att bli en flicka. Hur kan man tro det? Det vet man ju inte över huvud taget. Jag blir bara så jävla irriterad på sånt skitsnack. Varför säga falska saker för att lugna mig? Jag blir fan inte lugnare av falskt skitsnack.