Nej, lugn nu. Jag har inte låtit någon pierca varken Joel eller Samuel.

Det jag vill prata om är att det finns föräldrar som tar hål i små barns och bebisars öronsnibbar. Barnen är ju så små att de inte fattar ett skit. Eller så är de i tvåårsåldern och föräldern (troligtvis mamman) har lurat barnet (troligtvis dottern) att det är så fint, att man blir jättefin med små glittrande plaststenar i öronen. Ja, okej. Det blir man kanske. Jag tycker inte det, men det är ju individuellt. Alla får tycka olika. Men varför väntar man inte? Får inte barnet bestämma om sånt? Det handlar ju trots allt om ett stick som eventuellt gör ont, risk för infektion, visst hinder vid vilda lekar. Och så vidare. Det finns även en viss risk för sjukdomar när man piercar med pistol, men det har inte riktigt med detta att göra, det är en annan typ av idioti.

Det jag pratar om är mest anledningen till dådet. Varför vill man så gärna utsmycka sitt barn på det viset?

Samma sak är det med hårband, slips, armband och så vidare på små barn där det inte fyller någon funktion. Extra mycket retar det mig när det ska vara gulligt på flickorna och tufft på pojkarna. Men det vet ni ju redan vad jag menar. Tror jag. Kanske. För många håller ändå på så. Att inte ens kasta en blick mot flickavdelningen (varför finns det ens??) när de ska handla kläder till sin son och tvärt om. Fast oftast är det pojkar som inte får ha flickkläder verkar det som.

Jaaaha, nu spårade det ur som alltid när man kommer in på så stora ämnen. Nu ska jag vika ett berg av tvätt. Godnatt.