Sop rubriken säger.. Bloggplatsen har gjort bloggen bredare så egentligen borde jag skaffa en bredare, ny header men jag ahr verkligen inte haft lust. Men nu kanske det är dags då, ska sitta och testa lite olika och se om det blir bra.

Är helt tom på idéer nu när jag har bakat tårta hela dagen. Det blir vaniljbottnar, fyra stycken, som fyllning är det ett tjockt lager med chokladkräm och två tunnare lager len citronfrosting. Pappa tjatar på mig om att jag måste täcka den med sockerpasta men jag vet inte om jag vågar. Tårtan är ganska hög och lite ostabil. Men om den är stabilare när den har stått kallt över natten kanske jag provar. Annars blir det whipped cream cheese som täcke. God blir den, om den blir fin får vi se imorgon. Som sagt är den väldigt ostabil.

Jag kommer troligtvis inte att blogga på mycket varken idag eller imorgon. Jag är ganska så upptagen. Idag ahr jag varit och pratat med en studievägledare om min framtid och vi kom fram till att jag ska gå en yrkesutbildning-sak, jag minns inte vad det hette. En praktisk utbildning som tar ett år. Man praktiserar fyra dagar i veckan och pluggar en. Efter det ska jag läsa alla kurser jag har kvar på konvux i ett år. Sen är jag klar! Så om två och ett halvt år kanske jag jobbar som konditor. Underbart. Nu ska jag ge barnen lunch, de har inte hunnit äta ordentligt nu när jag har varit på samtal hit och dit. Ersätning har det blivit hittills idag. Men nu blir det linspuré och lite sådär. Ikväll ska jag påbörja tårtan till mamma som fyller år imorgon.

Joel på morgonen efter att han ramlat. Så dåligt mår han inte trots allt!

Inatt ramlade Joel ner från min säng och slog sig. Först gick han att trösta ganska fort, han åt vällingen och var lugn som han brukar vara. Men efter ett tag, kanske tjugo minuter efter fallet, började han skrika igen. Panikartat. Han skrek som på repeat. Det enda jag tänkte var att det stämmer inte, något är fel. Jag väckte mamma som kom direkt. Hon tog honom så att jag kunde ta hand om och lugna Samuel som också hade vaknat av skrikandet. Han somnade snabbt igen.

I mer än en timme satt jag och mamma med Joel. Mest mamma. Jag värmde till vällingen, gjorde en värmflaska och var allmänt ledsen och omskakad. När vi till sist fått Joel riktigt lugn och försiktigt lagt ner honom i min säng så var det väl helt okej. Han vaknade till då och då och skrek av rädsla antog jag. Vi klev upp vid tio på förmiddagen. Men Joel hade fortfarande inte lugnat sig. Det verkade som att han hade jätteont i sin vänstra arm, så jag ringde mamma på jobbet. Hon är narkossköterska så lite vet hon ju. Hon åkte hem och hämtade oss och sen åkte vi till akuten. Där kollade de på Joels arm och sa att han skulle röntgas. Då gick mamma tillbaks till jobbet. Där stod jag ensam med en liten och orolig Joel och dessutom en liten och glad Samuel som gillade dagens utflykt. Inte det lättaste. Hur som helst. På röntgenavdelningen fick jag och Joel vara själva i ett rum. Joel liggandes med bar överkropp på ett slags bord och jag ståendes bredvid, hållandes i hans lilla onda arm, iklädd ett tugnt förkläde som skulle förhindra strålningen eller något. Samuel fick inte vara med i det rummet så en sköterska tog honom och hade honom i rummet intill där de andra satt och tittade ut på oss. Så där satt lilla Samuel i hennes knä och tittade på oss genom ett stort fönster. Haha!

Allt gixk bra till sist och det visade sig att Joel har fått en spricka i nyckelbenet. Tillräckligt liten för att kroppen ska kunna ta hand om den själv och läka benet. Joel kommer få alveedon i ett par dygn framöver och man kan inte leka hysteriskt med honom i någon vecka. Min lilla bebis. <3

I övrigt har det inte hänt så mycket idag. Samuel har blivit förstoppad så han skriker jättemycket varje gång han bajsar. Får hitta på någon laxerande kur åt honom imorgon.

Japp, nu har det värsta hänt alltså. Joel ramlade ur min säng. Jag hade satt honom där inatt när jag skulle gå och stänga sovrumsdörren, det tar väl ungefär fem sekunder att gå dit och stänga och tillbaks. Så jag satte honom långt in på sängen som jag brukar göra så att han, om han välter, inte slår i något eller ramlar ner på golvet. Trodde jag. Han välte, han rullade några varv och rullade vidare rätt ner på golvet. Han skrek lite, jag lyckades trösta honom och mata honom med vällingen jag nyss hade gjort. Sen när han hade ätit klart började han skrika igen. Han skrek jättekonstigt, som på repeat. Jag väckte mamma, som efter mer än en timmes skrikande lyckades lugna honom. Han sov i min säng (innerst) hela natten, han vaknade ibland och skrek, men bara en sekund åt gången typ, jag lyckades lugna honom direkt varje gång. 

Idag är han ganska normal, han skrattar och sådär. Men man får inte lyfta honom normalt, då skriker han som fan. När han skulle sträcka sig efter något började han skrika. Hur som helst så är det armen eller axeln som han har ont i har jag märkt. Så nu har jag pratat med mamma som ska komma hem och hämta oss för att ta oss till barnakuten och visa upp Joel. Usch. Fan vad dåligt jag mår nu. Men armen verkar inte vara ur led, han har bara väldigt ont i den. Men det är möjligt att de måste röntga honom ändå. Min lilla bebis. Nu ska jag mata dem och packa ihop lite blöjor och så. Skriver mer senare.

Ikväll har jag äntligen gjort lite fruktpuré, jag har varit så dålig på det eftersom det är så enkelt att köpa färdig. Men nu har jag gjort två sorter! Det kommer jag fortsätta med också, det blir så mycket godare när man gör egen och så vet man ju exakt vad det är i. Sen är det ju roligt att se hur barnen reagerar på mat man har gjort själv. 

Jag hittade den här bloggen där det fanns en massa bra recept och tips.

Kiwi-banan-päron-havre

Jag kokade kiwi och präon för sig. Kiwin lät jag bara koka upp och päronen kokade jag tills de blev mjuka. Medan de kokade mixade jag havregryn så att de blev nästan som mjöl. När det var gjort mixade jag ihop allt (banan också) med stavmixern.

Sen gjorde jag puré på femhundra gram hallon, två bananer och 1,5 dl havregryn mixade till mjöl.

Jag kokade upp hallonen, mixade med stavmixern och sen silade jag bort kärnorna. Därefter hade jag i två bananer och havregryn och mixade allt igen med stavmixern. Riktigt gott blev det också! Jag får se om jag blir godkänd av barnen imorgon.

Jag måste avsluta med en jättesöt bild på mig och min bror när vi var små.

Jag köpte gröna linser igår men eftersom jag inte är jätteduktig på det här med vegetarisk kost till barn ännu så visste jag inte riktigt vad jag skulle göra med dem. Men till slut kokade jag dem med lite, lite broccoli, en liten palsternacka och dessutom gjorde jag lite majspuré vid sidan om. Barnen har inte vaknat än men när de gör det ska de äta av detta. Jag smakade själv och måste säga att det inte var gott alls. Nästa gång ska jag tänka till lite extra och kanske ha i en morot eller så också. Inte ta riktigt så mycket linser som jag gjorde nu. Men vi får se! Jag kan ju alltid blanda ut det med majspurén.

När jag gör majspuré brukar jag alltid sila bort skalet, barnen är inte vana vid det hårda skalet som lätt fastnar i halsen. 

Här är linserna och de andra grönsakerna färdigkoka men inte mixade. Ser ni hur mycket linser jag tog eller? Haha, men det var första gången så ni får ha överseende med det! Protein är bra! 

Jag hade förresten i lite lök också, men det var kanske bara en tesked. Det blev över lite när vi åt tacos.

Det färdiga resultatet.

Varför är söndagar alltid så jävla tråkiga? Förut var det ju klart, då var det skola dagen efter och man skulle upp tidigt. Men nu när jag ändå går upp hyfsat tidigt varje dag så är ändå  söndagar skittråkiga! Idag har jag bara varit skittrött och inte orkat med så mycket. En promenad till ica har det blivit och lite längs med sjön men ingenting i skogen, mest på grund av älgjakten.

Familjen kom hem idag, vilket var väldigt skönt. Lite hjälp har jag fått med pojkarna nu och dessutom har jag kunnat övningsköra också. Det gick otroligt bra tyckte jag. Jag kunde backa och jag kunde starta i en brant backe utan att bilen rullade bakåt. På andra övningskörningen. Snart vågar jag mig nog ut i samhället, hittills har jag bara kört i skogen och på en oanvänd grusparkering. Men en eller ett par gånger till blir det nog i skogen först innan jag är helt säker. Det jag inte riktigt klarar är att hålla koll på annat än mig själv, typ andra bilister. Jag klarar inte heller att titta ordentligt i backspegeln när jag backar, men jag kämpar på! 

Här är lite bilder på mina söta bebisar som numera kan sitta, ja, i varje fall kan Joel det, Samuel behöver fortfarande stöd i form av några kuddar runt sig eller så. Båda är lika stadiga men Samuel har inte riktigt förstått att han måste hålla emot med armarna för att undvika att ramla, men det kan han nog snart.

Här är de nybadade och ska snart sova.

Joel, ser ni hans kännetecken? En röd prick under foten som han har haft sen födseln.

Har precis knådat in hårinpackningen i mitt hår och så hittade jag en ler-ansiktsmask som jag fick i goodiebagen på ung mamma-galan. Så den lade jag på också. Nu känner jag mig inte så snygg, än. Vänta bara!

Lägger även upp en bild på mina små fina barn, men när jag tog den här bilden var jag inte så glad. Den togs nämligen inatt när jag var skittrött coh de låg i min säng och undersökte ett lock till en burk vaselin tillsammans. Gulliga tycker jag nu, i efterhand.

Nu tänker jag inte skriva mer, jag ser ju inte hur det blir när jag inte har glasögon på mig. Får titta supernära skärmen för att ens uppfatta bokstäverna.

Joel i grönt och Samuel i blått

Jag hoppas inte att någon av pojkarna vaknar nu, de skulle ju få en traumatisk upplevelse av mitt utseende!