Åh rädda mig någon! Hela jag skakar av köld och jag vågar inte bära ett barn ner för trappan. Nu är pappa och Niklas på ica med barnvagnen så jag får typ en halvtimmes paus. Kanske mer om bebbarna är lugna när de kommer hem. Vill bara sova. Idag har jag sovit i etapper typ. Tio minuters sömn, vaknat av en bebis vrål, hasat mig upp ur soffan och förbannat allt som har med barn att göra. Fått ett leende tillbaks som får hjärtan att smälta. Sen lite mer skrik. Trott att döden inte är långt borta. Sovit femton minuter till. Kollat på en halv film med mycket pauser och skrik. Så har min dag varit. Nu har jag precis tagit en Treo i hopp om bättre mående. 

Ungefär såhär känner jag inför att ta hand om mina barn just nu

Vaknade vid nio med ganska ont i halsen och slö i kroppen. Sådär så att man bara kan äta kalla saker ni vet. Det ösregnar ute. Jag är ensam med bebisarna. Vad gör man? Jo, sätter sig framför tvn med en skål turkisk joghurt med honung och hemmagjord körsbärsmarmelad (jag som har gjort den, inte mamma), hyr en film med fjärrkontrollen och slänger ner pojkarna i vagnen på altanen alternativt ammar eller flaskmatar en av dem. Mysigt. Men jag har fortfarande ont i halsen. Usch då.