Struntade i att gå till praktiken på ica i fredags. Hoppar uppenbarligen över det idag också. Än har de inte ringt och frågat var jag är. Inte ens i fredags ringde de. Kanske har ingen ens märkt att jag inte var där.

Inatt satt jag uppe vid datorn som vanligt. Tittade igenom min bilddagbok på gamla bilder och så. Jag var ju hur smal som helst! De armarna liksom! Fick äcklig jävla ångest över att jag samtidigt satt och åt. Bestämde mig för att sätta ner den där burken med bredbar ost. För tillfället hatar jag mig jälv en aning, då jag inser att det har gått mer än ett år och att jag borde ha lyckats rasa en hel del i vikt.

Varför bryr sig ingen? Ser de inte att jag äter varje natt?

Rakbladen lyckades jag iallfall hålla mig borta ifrån i över en månad. Det är framsteg. Inte för att jag bryr mig, det var inte svårt att sluta. Men det var svårt att fortsätta sluta inatt, och det är maten jag ska sluta med i första hand. Ingen annat. Sår har jag redan på armarna.

generellt drar vi alla över samma kam
och generaliserar oavsett sammanhang 
jag menar man är medveten om generaliteten
och meningsskiljaktigheten
i och med den ja, visst då går vi snett
med viss risk, men missförstå mej rätt
generellt är generaliseringar praktiska
men generellt sett felaktiga

______________

We're made out of blood and rust
looking for someone to trust
without
a fight
I think that you came too soon
you're the honey and the moon
that lights
up my night
____________

 Övervinna rädslan.
Skratta faran rätt i nyllet.
Det är det nya jag.

_______________

 Och en sak som fick mig att skratta en del:
Bildtext: Coludn't be much more from my heart...

Kommentar: blood? sure it could, u just need too find something that makes it pump faster.

Jag vill inte veta hur många kalorier jag har tryckt i mig idag. Säkert är iallafall att det är så pass många att det inte ens är värt att skriva en lista på vad jag har ätit, eftersom jag har glömt bort mer än hälften.

Så den senaste kvarten har jag barnsligt ritat upp ett matschema till imorgon som jag ska följa. lagt en tepåse och vitamintabletter på pappret, och allt ligger på skrivbordet, så att jag ser det när jag vaknar.

JAG MÅSTE GÅ NER MINST FEM KILO INNAN JUL. Det skulle vara så värt det. Smärtan. Ångesten. Allt. Det skulle vara värt det. Tänk tänk tänk. Efter två veckor klarar man för fan resten. Så snygg jag skulle känna mig fem kilo lättare. Så missnöjd och misslyckad och riktigt, riktigt ful och fet jag kommer att vara om jag struntar i mina planer nu. Det här ska gå. Jag mår skitdålig; för att jag åt. I förrgår mådde jag skitbra; för att jag sket i att äta.

ÅH det är helt ofattbart vad knäckebröd smakar gott efter att inte ha ätit. (Sen jag åt på ica). Sitter och har just nu ätit snart två mörkt knäckebröd med makrill i tomatsås och gurka. Men jag har ändå inte ångest! Eftersom att jag inte kommer att hetsäta, dricker te och har köpt cigg av "busspengarna". Härligt!

Förresten så ska jag spela trummor på Palladium den 30 november. Ska bli hur kul som helst och vi håller på att skriva vår första låt. (Ett minus är kanske att vi har kickat vår basist).

Men nu ska jag dricka en massa te för att fylla upp magen, sen ska jag röka. BYE.

På onsdag drar jag till Stockholm och kollar på Slipknot, framför allt Children of Bodom ;).

Träffade mitt ex på ICA idag och han hade visst en biljett över. Så jag och han ska åka tillsammans, ensamma i Stockholm i fyra dagar. Men jag tror att det är rätt så lugnt. Jag har pojkvän, han har flickvän och vi ska sova hos en tjejkompis till honom. Och jag får pengar till mat, men köper cigg för dom istället. Fan vad bra! Är riktigt pank just nu. Har sju kronor.