....Now show me heaven?

I really don't know what to do.
Det här funkar inte. Jag vet inget. Som vanligt kanske? Nu vet jag ännu mindre än vanligt. En sak vet jag. Det är att det här är mitt liv. Was'nt life supposed to be more than this? I don't think so.
De pratade om Efedrin på supersize vs superskinny idag. Tänk på alla desperata, som jag. Tänk om någon av dem inte hade vetat om efedrin och nu när de har sett programmet gör de allt för att få tag på skiten. Det kanske egentligen är ett program som vill få tjejer att banta ihjäl sig? De berättar liksom hur mycket man ska ta av det osv men sen säger du plötsligt "Det är farligt så testa inte detta!". Nehe.... Visst visst. Och jag har glidit så långt ner i min grop så att det mer och mer börjar likna ett hål. Och som jag har märkt är det inte lätt att klättra upp på kala väggar från botten av en grop. Men det kanske är lika bra. Det är ju ändå ner jag ska.
Och hur i helvete ska jag klara ICA i två veckor till? Idag fick jag en liten kniv att skära upp plasten på varorna med. Gissa vart den kniven ligger nu. Jag ville inte ens ha den. Jag vill göra mig av med den. Men hur ska jag kunna det? Den är ju så liten.. Och så himla vass.
"Deppressiva episoder och maniska perioder..." That's me. Idag var jag så sjukt glad. Dansade och skrattade helatiden. Satte på glad musik och dansade. Tittade in i kylskåpet. Där dog glädjen. Nu sitter jag här. Helt inåtvänd. Konstigt det där. Och obehagligt. Jag tyckte att jag var värd glädjen idag. Men det visade sig att jag hade fel. Att jag tappade kontrollen.