Visst är det supermysigt att vara gravid och kunna tillåta sig själv att ta det lugnt och bara känna de små (och stora) buffarna inifrån. Men fan så mycket jobbigt det finns! Och i ryggen, håll, konstant ont i revbenen, andfåddhet, sammandragningar i magen när man går på stan så det känns som man ska svimma av värmeslag, finnar i ansiktet och utslag runt näsan. Läckande bröst på natten så att lakanet ser ut att ha blivit överfallet av en spermie-attack. Svullet underliv så att man ibland knappt vill ta sig fram. Man kan knappt vaxa sig mellan benen för att man inte ser/når ett skit. Jobbigt att knyta skorna och ta på sig strumporna. Fullständigt omöjligt att böja sig ner, man får ställa sig som en groda alternativt sätta sig på golvet för att ta upp saker. Folk i skolan glor på en för att man är ung och gravid. Man ska kliva upp klockan sex på morgonen fast man verkligen behöver vila ut sig, hur tidigt man än har lagt sig kvällen innan. Man vågar inte gå på stan i flera timmar för att det är jobbigt men framför allt så är man livrädd för att man ska bli kissnödig, vilket man är hela tiden. Man kan inte äta en normal mängd mat för maten får inte plats i magen, så man får äta typ varannan timme och hur ska man kunna det i skolan? Fattar ni ogravida män och kvinnor hur jobbigt jag har det? 

Men vad otroligt underbart det är med alla små myssparkar, vulkanutbrott i magen när de vänder sig om och att åka och titta på en barnvagn. Det är verkligen värt det. Jag trodde aldrig att jag skulle längta efter att få bli mamma.

Min mage bara växer hela tiden. Idag slog det mig hur mycket den har vuxit bara de senaste två veckorna typ. Har räknat ut att det borde vara ungefär tio veckor kvar nu. Damn. Det är verkligen inte lång tid. Jag är inte rädd för förlossningen (smärtan) men däremot är jag livrädd för om det blir kejsarsnitt eller om de behöver sy ifall jag spricker. Är livrädd för nålar. Jag är också rädd att få dropp, har läst att i princip alla som ska föda tvillingar får dropp hur värdena än ser ut. Hjälp! Fast det är nog inte så läskigt just då, man koncentrerar sig väl på smärtan antar jag. Men att bli sydd efteråt.. Hu! Men men. Det blir som det blir. Vecka 26 nu. Fan vad tiden har gått fort sen jag gjorde ultraljudet i vecka 17. 

Dör lite när jag ser den här bilden. Retard cat.