Jag är sjukligt labil helatiden. Har alltid varit det tror jag. För femton minuter sen var jag glad och ville leva. Nu vet jag inte. Visst, jag vet att jag inte vill dö. Men jag blir bara deprimerad på en millesekund, helatiden. Jag kan gå runt och tönta mig i flera timmar, sen plötsligt vilja dö. Jag vet inte varför det blir så för mig.

Inatt var det fest. På behandlingshemmet. Fan vad jag dricker nuförtiden? Eller inte speciellt ofta jämfört med andra kanske, men nu har jag druckit två/tre helger i rad och sen idag. Innan det drack jag inte överhuvudtaget. Vem bryr sig? Inte jag iallafall. Jag mår bra och jag bantar. Försöker iallafall. Äter bara frukost (för att inte hetsäta senare) och en macka på kvällen så att jag lyckas somna.