Jag kliar sönder mig! Det kliar så mycket att jag vissa stunder inte vet vad jag ska göra. Imorgon ska jag ringa min barnmorska och berätta att det har blivit värre. Tydligen var det viktigt att ringa direkt om det förvärras. Men tills imorgon klarar jag mig. Jag har läst en massa nu om graviditetsklåda och levervärden och mest troligt är det att jag har fått graviditetshepatos. 

Om graviditetshepatos:

Graviditetshepatos (ibland kallat graviditetskolestas, ICP, intrahepatisk kolestas under graviditeten, intrahepatisk gallstas eller “graviditetsklåda”) är ett tillstånd som påverkar levern, vilken hos vissa kvinnor verkar vara överkänslighet mot graviditetshormoner. Galla produceras i levern och passerar i normal fall genom gallgångarna till tarmen, där det hjälper matsmältningen. Om man har graviditetshepatos minskar gallflödet till tarmen och gallsalter byggs upp i blodet. 

Kvinnor som har graviditetshepatos löper en ökad risk för dödfödsel (1-2%). Ingen vet helt säkert varför. Fostret kanske dör på grund av gallsyrorna, som man vet kan gå över moderkakan, eller som resultat av syrebrist (drabbar 22-33%), eventuellt orsakad av problem med moderkakan. Prematurfödsel förekommer i 60% av fallen.

Blir rädd när det står att dödfösdsel är vanligare om man har den här "sjukdomen". Fan också, det och tvillinggraviditet ökar ju riskerna med förlossningen rätt så rejält alltså. Hoppas bara att allt går bra! På måndag får jag veta säkert om det är hepatos jag har. 

Det märks att det är nära nu. Mamma (som ska vara med mig under förlossningen) har slutat dricka vin helt nu. Inte ens ett glas en fredagkväll. Hon har lämnat en lapp här hemma med alla sina jobbnummer och hon frågar mig ifall det verkligen är okej att hon tar bussen till stan idag när hon ska jobba. Hjälp, kan det verligen gå så fort? Ja det är klart.. För mamma gick det jättefort när jag föddes och jag är första barnet. 

Nu är det bestämt! Blivande pappa skrev nyss till mig och sa att han inte vill träffa barnen alls. Jättetråkigt, men det är kanske bäst så och jag vet inte riktigt hur jag ska känna mig nu. Mest ledsen för att barnen inte får någon riktig pappa såklart. Men också rätt lättad för att det hade blivit otroligt jobbigt med att styra upp alltihop. Får se hur det blir till slut helt enkelt men jag förbereder mig till 99% på att bli helt ensam med bebisarna.