Idag var jag utanför huset. Första gången på några dagar. Lite socialfobisk, faktikst, även om det bara var några dagar sen, som sagt.

Jag var i stan och letade efter en julklapp till min bror, tiggde cigg av en kompis (åh, härlig känsla att röka efter nästan tre dagars uppehåll!) och var hos en släkting som fyllde år.

Nu sitter jag hemma igen och det känns som om jag har mensvärk trots att jag har p-plåster. Smått skumt.

Jag har bestämt mig för att banta igen. Igen? Ja, i vilket fall. Det lär gå åt skogen. Men jag vill vara smal till jul, och det är inte ens två veckor dit. Sen till nyår också. Fast då lär jag väl bara sitta hemma antar jag.

Förresten så har inte mitt band (Case of Emergency) dumpat mig för den här händelsen. Skönt det iallafall. Så nästa vecka repar vi, sen ska vi spela in en demo när vi har gjort klart tre låtar. Än så länge är två klara, förutom att en av dem måste övas in rejält. Och en tredje har vi bara börjat på, men det är den som låter bäst hittills enligt mina öron. Det blir en rock/metal-ballad om jag får som jag vill.

Ge mig gärna tips om hur man får bort matsuget, det är det jag har mest problem med. Ska kolla om jag kan köpa mer tramadol, det tar bort mit sug efter mat totalt.

so Believe That Magic Works
don’t Be Afraid
of Being Hurt
don’t Let
this Magic Die

Jag tror jag dör. Jag orkar ingenting. Everyone I know goes away in the end. Hahahaha. Om jag har läst Berny Pålssons bok? Ja. Och det stämmer verkligen nu. Pojken är borta. Får inte tag på honom på annat sätt än att gå hem till honom. Och varför skulle jag göra det, när vi inte ens är tillsammans? Han måste hata mig nu. Men jag älskar honom. Så in i helvete.

Mitt band hatar mig. Alltså medlemmarna i bandet jag spelar trummor i. Ingen har hört av sig. Min barndomsvän är ingenting att ha. Hon är så tråkig. Jag vill bara ha droger, helatiden. Men jag får inte tag på några just nu.

Har inte gått till skolan eller praktiken på hela veckan. Är så rädd för vad som kommer hända med mig när mina föräldrar får reda på det. Jag vill bara bort härifrån.

Nu har jag ingenting kvar att leva för. Absolut ingenting.

Satt och tittade på Harry Potter 4 nyss, jag tror att jag grät till fem eller sex olika scener i filmen. Jag lipar fan åt allt.

Och nu ringer telefonen. Den har ringt hela dagen. Jag svarar inte. Varken i mobilen eller hemtelefonen. Har ingen lust. Ser ingen mening med att svara.

Usch. Rädda mig, någon? Jag borde ta och rädda mig själv. Jag vet bara inte hur.

Så, mitt band spelade vår nya låt, här kommer en länk till youtube om någon är intresserad. Själv sitter jag bakom trummorna. Ljudkvaliteten är hur dålig som helst, men det finns sämre.

Imorgon har jag utveckligssamtal klockan nio på morgonen, sen åker jag nog in till staden där jag blir fotad i studio av en kompis som går media. Som rubriker säger; tjockis i fokus. Jag har ätit hur mycket som helst den senaste veckan, allvarligt. Min mage är helt svullen. Skönt att åka bort i helgen och inte behöva äta. De kalorierna jag trycker i mig lär vara i form utav alkohol.

Förövrigt så har min mat idag varit (än så länge) , (ångest som fan);

- En halv tallrig sallad i skolmatsalen (sallad, tomat, paprika, gurka)

- En 200 gram Marabou Daim

- En lussekatt

- En liten skål thaisoppa med kyckling och champinjoner

- En portion glasnudlar med kyckling och sweet chilisås