Som ni alla vet så har jag bakat ett pepparkakshus till ett hotell. Hotellet heter "Kosta Boda Art Hotel". Igår fick jag en överraskning som tack för att jag gjorde pepparkakshuset. Tre personer på julbord i deras restaurang. Hur jävla fint som helst. Jag har alltid velat gå på julbord då jag aldrig har gjort det. Ska bli kul att se hur det är!

http://www.kostabodaarthotel.com/restaurangen.html

I förrgår skulle jag titta på en lägenhet var det sagt. Jag, mamma och barnen. Jag åkte in till stan, träffade mamma och gick dit. Jag och uthyraren hade bestämt att jag skulle ringa när jag stod utanför på parkeringen så det gjorde jag. Då svarade han och sa att han hade det lite tajt just nu, men han skulle ringa upp om en halvtimme. Om en halvtimme? Jag stod där med barnen och de började bli smått hungriga. Mamma och jag gick runt lite på området, Samuel fick gunga lite och sen bestämde vi oss för att gå ner på stan igen. Det lät ändå väldigt oseriöst. Och han ringde inte igen. 

Jag har alltid sådan otur alltså. Varför är inte folk seriösa?

Imorgon kommer Nikolaus, visste ni det? Om du är tysk så vet du troligtvis om detta och har ställt fram dina skor, eller möjligtvis så har dina barn ställs fram sina skor. Jag ahr iallafall gjort det. Joel och Samuel också, såklart. 

Skorna till vänster är min brors skor, Niklas, som för övrigt också har namnsdag imorgon. Så, grattis på namnsdagen alla Niklasar där ute!

För er som inte vet vad Nikolaus är för något så kan jag kort förklara det jag vet. 

Det är en tradition i Tyskland som inträffar på morgonen den sjätte december. På kvällen innan gör man sina skor fina och rena, sen ställer man fram dem (vi brukar ställa dem vid dörren) och går och lägger sig. På morgonen när man vaknar har Nikolaus (jultomten) lagt godis och kanske en present i skorna. Självklart inte smågodis ;). Jag vet faktiskt inte varför man gör detta, men som sagt är det en högtid, kanske mest ägnad åt barnen i familjen. Så imorgon visar jag vad vi fick!

Jag tänkte också visa lite badbilder från ikväll på Joel och Samuel. Lika söta som vanligt, om inte sötare?

På alla bilder är Samuel pojken till vänster och Joel till höger.

Den senaste tiden har det varit lite klent med information påmin facebooksida. Men jag tänkte börja skriva lite oftare där nu. Ikväll kommer jag att skriva om vad jag håller på med för projekt just nu. Det blir en stor ändring för bloggen, men samtidigt ändras nog inte så mycket. Vi får helt enkelt se hur det blir. Gilla bloggen på facebook för att veta mer ;)

Bilden är klickbar

Idag är jag uppe jävligt tidigt, halv åtta klev jag och Joel upp. Dels var det för att få ordning på barnens dygnsrytm men mest för att vi ska vara i stan vid halv elva och titta på en lägenhet. Men när jag tittar ut så ser jag bara allt som vanligt, fast lite mörkare och allt är täckt av ett tunt lager snö. Varför? Detta kan fan inte vara bra för någon. Jag hatar kyla. Vill inte gå ut. Vill somna om och sova i fyra månader typ. Usch.

Det var ju faktiskt ett tag sen jag lade upp en bild på mina söta små. 

Joel

För er som undrar så är den här bilden mest arrangerad för bildens skull. Med andra ord så brukar Joel inte sitta på stolar utan att någon håller honom och inte heller Samuel. 

Joel igen, Samuel i bakgrunden, fundersam som vanligt.

Samuel

Såhär brukar både Samuel och Joel se ut (vilt flaxande med armarna och samtidigt säga "ooh aoo hoo ööö hööö wööö möö") när de får syn på något spännande. Här på bilden är det Samuel.

Joel i blått och Samuel i randigt.

Såhär brukar det se ut. Samuel undersöker något och direkt är Joel där och tar det Samuel håller. Joel är något längre fram i utvecklingen och det märks tydligt. Bättre motorik. Stackars lilla Samuel som blir helt förvånad och försöker ta tillbaks sin leksak. Haha. Och så brukar de ta varandras nappar, men där är de lika snabba båda två, jag undrar vad det beror på? ;)

Ikväll har jag återigen ägnat mig åt det roliga tidsfördrivet - choklad! Den här gången blev det chokladlakritskola med mörkt chokladöverdrag och dekorerad med havssalt. 

Om man tycker om lakrits så tycker man om det här. Jag lovar. Helst hade jag ätit upp allihop, men det vore kanske inte så bra. lakritskolan i sig är väldigt god, men det är saltet som gör dem så magiska. Alla borde prova det! 

När jag smakade en bit tyckte jag inte att det smakade speciellt mycket lakrits och ändå tog jag mer än vad som står i receptet. Jag råder er att ta ungefär 1,5 dl mortlad turkisk peppar istället för receptets 0,75. Men det blir väldigt gott hur man än gör, tro mig!

Ingredienser

3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
0.75 dl turkisk peppar
2 tsk smör
200 g mörk choklad

Havssalt

Klä en 20x20 form med bakplåtspapper.

Krossa godiset till pulver i en mortel. 

Blanda grädde, socker, sirap, kakao och turkisk peppar i en vid gryta.

Låt detta koka upp under omrörning och låt det sedan koka själv utan lock 

tills termometern visar 117-120 grader. Om du inte har någon termometer kan

du göra ett kulprov. Det tar ungefär 15-20 minuter tills kolan är färdigkokt.

Rör ner smöret och häll allt i formen. Låt stelna.

Smält choklad och doppa sedan kolorna i chokladen och låt dem torka på galler

eller bakplåtspapper. Strö salt på toppen innan chokladen hunnit stelna.

Jag, Niklas (bror) och barnen har varit ute och gått i ett extremt väder. Pissregn, storm och vind som känns som nålar i ansiktet. Vi gick till Ica och tillbaks vilket är ungefär 20 minuter enkel sträcka. 40 minuter i det vädret med andra ord. Fyfan. Nu har jag bytt kläder och barnen sover för tillfället. Jag ska nog faktiskt mortla lite turkisk peppar och om de fortfarande sover efter det ska jag koka lite lakritskola som jag sedan ska doppa i choklad. Tasty as hell.

Här är receptet jag ska använda mig av.