Igår gick jag och la mig klockan halv åtta, tänkte att jag skulle vila lite eftersom jag var trött.

Jag vaknade klockan sju på morgonen igen och tyckte att det var obehagligt varmt. Så jag tog av mig tjocktröjan och mina leggins och somnade om. Sen vaknade jag vid tio och kollade mig i spegeln. Då hade jag rött läppstift över halva ansiktet och ögonfransarna hade klibbat ihop.

Nu är jag helt skakig och känner mig skitkonstig. Vad är det för fel på mig? Jag hatar alla och jag har inte tagit något.

Jag har även varit på IKEA med mina föräldrar. Har tvingat dem att köpa en massa lampor och grejer. Ätit massa mat. Damn...

Idag har det varit öppet hus. Jag har suttit och varit bildmixer i flera timmar, för första gången. Det var inte alls svårt, mest stressigt som tusan.

Jag har varit hemma, bråkat med mina föräldrar.

Jag får fortfarande inte gå ut, så ikväll blir det att hyra film med personalen.

Idag har jag varit på stan med min mamma och hjälpt henne att köpa smink. Jag behöver själv en massa nytt smink och har ingen aning om hur jag ska ha råd till det. Ser för tillfället ut som en prickig korv i ansiktet eftersom min ena foundation är slut så jag använder en vit just nu, som jag egentligen ska blanda ut med den som är slut.

Ser ut som en dramaqueen runt ögonen eftersom min vanliga mascara är slut så jag använder någon som ger överdrivet mycket volym hur lite man än tar.

Har sjukligt mycket glitter runt ögonen nu, jag skulle testa det och se om det blev snygg. Grönt, grått och orange glitter överallt. Det fastnar och det lossnar. Klibbar som tusan.

Jag har även suttit framför datorn i ungefär sex timmar. Facebook, youtube, bilddagboken och diverse andra skojiga hemsidor utan innehåll.

Om en halvtimme ungefär ska jag sätta mig i bilen och åka till stan med personalen där vi ska gå på bio. Det skrev jag ju förut. De kommer att köpa massvis med godis. Jag dör inombords. Hoppas att filmen är bra iallafall.

På tal om ingenting så har jag nu skrivit exakt 100 sidor på det som skulle bli en bok. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt jag har skrivit, när jag knappt vågar läsa det själv.

Tänkte att jag skriver typ 250 sidor till, sen renskriver jag alltihop och gör det till kanske hälften. Sen får jag se om det blir bra. Jag tror inte det.

I vilket fall så har det ju hjälpt mig att inte skära mig. Vad nu det har för betydelse? Skärandet har ju också hjälpt mig på sitt sätt..

Ikväll ska jag på bio, bröllopsfotografen. Roligt. Nej, inte speciellt när man är med personalen som proppar en full med godis och skit. Usch. Imorgon är det öppet hus i skolan, skriver mer senare.

Vem orkar med all skit?

Orkar inte mer. Jag har utegångsförbud över den här helgen också. Jag vill inte.. Jag vill fan också må någorlunda bra. Hela jag är förstörd och allt är bara åt helvete. Jag vill fan dö om det ska vara såhär. Orkar inte ha något med Ekeborg att göra. Men vart ska jag annars bo? På låst avdelning? Då får jag inte träffa pojken. Haha, allt verkar handla om honom. Men det gör ju det också.. Jag är så äckligt jävla patetisk. Hade inte han bott så nära så hade jag inte bott kvar här nu.

Vill gå ut och jag vill inte ha onödiga självmordstankar på grund av små skitproblem. Om jag inte sköter mig så får jag inte bo kvar. In i helvete vilka sjuka regler det finns. Jag vill visa att jag kan sköta mig så att jag får träffa pojken men om jag inte får gå ut så kan jag ju inte visa dem det.

Vad fan ska jag göra för att överleva de här helvetes dagarna nu då?

Ja, drogtester hela dagarna. Känns som om det är det enda jag gör nuförtiden. Testar mig. Idag fick jag pissa. Stickan visade positivt på benzodiasepiner. Varför gjorde den det? Den borde inte ha gjort det. Tror jag iallafall.

Men vem bryr sig egentligen? Jag bryr mig nog lite, för om det faktiskt är positivt så får jag inte gå ut och om jag inte får gå ut kan jag inte träffa pojken. Det suger redan.

Men jag har en nyhet som skulle kunna vara väldigt bra. Jag får nog gå ut imorgon.

Dessutom måste jag faktiskt få gå ut nu. Annars sitter jag bara hemma och äter. Jag är fan rädd för mig själv. Att jag ska bli som förut igen med ätstörningarna och allt detdär.. Fan!

POJKEN ÄR DUM....

...tycker flickan, men pojken, gudagåvan himself, anser sig va ytterst snäll, trevlig och beaktar dessutom andra och tar hänsyn till deras behov.

Idag gav jag tex flickan en chokladboll som hon fort smaskade upp med ett leende på läpparna. / pojken