Salivprov idag igen. Jag är ren. Som fan.

Ikväll har jag inte gått ut, dock tänkte jag rymma till pojken för ett par timmar sen. Nu talar äcklet inom mig. Jag har druckit te med mjölk. Jag har ätit rulltårta som jag dessutom bakade. Fan vad jag alltid, alltid misslyckas.

Och jag vill ha droger. Jag vill bort från verkligheten. Men jag kan inte nu. Salivprov varje dag. Ångest varje dag.

Kommentarer: Maila mig istället så kan jag svara!

Annars kan jag ju skriva här, lite smågrejer.

Jag tänker inte lika mycket på min vikt när jag är med pojken, bara för att han inte nämner det. Han får mig att känna mig rätt normal. Eller kanske inte normal. Men bra. Jag kan liksom vara mig själv med honom. Helatiden. Och det har jag aldrig kunnat göra med någon annan tidigare.

Idag har jag varit i skolan och träffat pojken. Fan vad glad jag blev. Typ skrattade helatiden och var överlycklig. Jag hade ju inte träffat honom på hela helgen.

Idag ska jag sitta "hemma" och vara deprimerad. Saknar honom redan, fan..

Idag har jag haft riktigt tråkigt. Jag har ätit. Jag har suttit framför datorn. Jag har lyssnar på Kent och jag har sminkat mig. Dör av äckelhet. Känner mig så tjock..

Nu såg jag att man kan ha en gästbok på sin blogg. Jag har inte sett det förut, är det nytt eller är jag blind?

Jag har iallafall, skapat en gästbok nu, så skriv.

Jag har också skaffat en ny mail så att jag kan snacka med läsare och slippa svara på bloggen.

Här:

blogg-rar@hotmail.com

Jag gick ner i vikt och var nästan snygg. I helgen har jag ätit och jag är helt meningslös igen. Jag Har ätit godis och mat. Jag förstår inte mig själv ibland. Jag förstår inte varför jag börjar äta igen. Mår bara så dåligt. Jag tänker att jag vill ligga och krama pojken. Gråta som alltid. Men jag skulle inte ens våga ta av mig tröjan framför honom nu, jag känner mig för äcklig.

Jag vet inte varför det alltid blir så viktigt att gå ner i vikt. Att vara smal och snygg. Att folk ska säga att jag är liten. Men det är en sak som gör mig lycklig. Som ger mig en kick. Kanske gör jag det för att orka leva.

När jag inte mer vill eller orkar leva tar jag till svälten för att få ut något av tillvaron. För att ha något att kämpa för.

Jag vet bara att jag inte orkar mer, jag måste banta och jag måste få träffa pojken. Jag saknar honom helatiden och han hjälper mig att bli glad. Men jag får ändå inte gå ut för att jag inte har skött mig. Mina föräldrar hatar honom. Jag hatar dem och jag orkar inte göra några läxor. 

Jag vill inte förstöra mer.

"använder du droger? vad är det dina förädrar inte vill, att du använder droger eller att du träffar pojken?? fundera på det och svara ärligt!! "

Jag har inte använt droger på länge. Förrän nu när det gick en aning snett. Klart att mina föräldrar inte vill att jag ska använda droger och att jag ska få träffa pojken och ha det bra med honom. Men de litar inte på någon av oss. De tror att han tvingar i mig droger eller något. Men detta är ju ändå mitt val. Han väljer ju inte om jag knarkar eller inte liksom. Dessutom överdriver mina föräldrar.

Idag klev jag upp vid halv elva. Personalen hade varit inne tre gånger och försökt få upp mig - vi ska vara uppe klockan tio. Haha, en halvtimme? Usch, jag hatar verkligen det här jävla stället.

Igårkväll gick jag till pojken, fast jag inte fick gå ut. Han somnade efter att jag hade varit där i typ en kvart, så jag gick hit igen. Äh, jag pallar bara inte längre.