Jag måste bort från Ekeborg. NU. Jag vet inte vart, men jag vet att jag inte kan vara här. Det förstör mig totalt. Orkar inte leva längre. Får inte träffa pojken. Jävla fittor. Kan man bara bestämma det som förälder? Ja, det är hans eller mina föräldrar som har bestämt detta. Jag vill mörda dem. Såna borde inte finnas. Vill inte leva längre. Kan inte leva längre. Inte här. Inte när det blir såhär. Vill träffa honom nu. Bara gråta sönder mig totalt. Sen kan allt bli bra. FAN ge mig en chans. Låt mig fan inte dö såhär. Pallar INTE. SERIÖST. Jag vill inte ha någon jävla hjälp härifrån.

Idag har jag varit rätt så överaktiv. Druckit en massa kaffe och har knappt ätit. Hoppas att det är äcklig mat till middag idag också. Vill inte sitta och äta mängder idag, nu när det har gått så bra för mig.

Anyhow, jag har inte utegångsförbud längre. Så jävla skönt.

Jag är sjukligt labil helatiden. Har alltid varit det tror jag. För femton minuter sen var jag glad och ville leva. Nu vet jag inte. Visst, jag vet att jag inte vill dö. Men jag blir bara deprimerad på en millesekund, helatiden. Jag kan gå runt och tönta mig i flera timmar, sen plötsligt vilja dö. Jag vet inte varför det blir så för mig.

Inatt var det fest. På behandlingshemmet. Fan vad jag dricker nuförtiden? Eller inte speciellt ofta jämfört med andra kanske, men nu har jag druckit två/tre helger i rad och sen idag. Innan det drack jag inte överhuvudtaget. Vem bryr sig? Inte jag iallafall. Jag mår bra och jag bantar. Försöker iallafall. Äter bara frukost (för att inte hetsäta senare) och en macka på kvällen så att jag lyckas somna. 

Idag ska jag hem och sminka min mamma. Hon ska på någon fest och innan det ska hon köpa smink på Make Up Store eftersom jag har tryckt in i hennes hjärna att deras smink är super. Så jag ska sminka henne och hon ska se vad det är hon behöver köpa. Jag ska även träffa min älskade katt.