Om SJU dagar börjar jag skolan! Shit, jag fattar det inte ens. Det är ju jättesnart. Fan i helvete vad jag är rädd. Jag sak gå i samma klass som pojken också. Jag visste inte att han skulle gå film&tv. han kom inte heller in på musik. Vafan är dethär egentligen? Stalkers!

Jag är så rädd att ta fel buss, att missa hållplatsen. Sen är jag skiträdd att gå fel första dagen, att inte hitta rätt sal när det är lektion, att inte få några vänner, ATT FÅ SITTA I MATSALEN ENSAM (om jag ens ska sitta där inne). FAN OCKSÅ.

Matrapport: jag har ätit pommes frites (som har legat i ugnen, alltså inte friterade), utan salt. Med ketchup. Jag åt typ femton sådana.

Det är det enda jag har ätit idag. Yes!

Den här bilden är faktiskt på mig.

Fan, jag kan inte svara på kommentarer. Borde typ... Maila?

Iallafall, jag tror att varje gång jag börjar svälta mig är för att jag inte ser meningen med allt annat jag gör. Eller allt jag inte gör kanske. För att jag egentligen inte vill leva. Då tar jag till bantningen för då har jag ett mål. Ett mål att gå ner till en viss vikt eller till ett visst utseende. Till exempel nu fuckar sig skolan, jag ska gå en utbildning som jag inte ens vill gå. Jag får inte repa med bandet och sen, sen när jag får gå ut kommer jag bara gå på stan eller kanske försöka få tag på droger. Det är ju helt meningslöst. Jag svälter mig för att allt annat har gått åt skogen. Jag svälter mig för att jag inte ska ta livet av mig. Tror jag.

Nu ska jag bli smaaal. Yes! Tackade nyss nej till lunch.

Egentligen vill jag dricka mig full varje helg, fika på stan men vänner, åka till Hultsfred när jag känner för det. Inte knarka. Sånt som vanliga tonåringar gör.

Vad fan är det för fel på folk? En tjej lade till mig på msn, jag vet inte ens vem hon är och direkt börjar hon fråga ut mig om SEX. Nu börjar hon snacka om camsex. Usch, åhnej.

Men på tal om ingenting. Jag åt ingen kvällsmat igår, jag åt ingen frukost idag. Drack kaffe. Jag är hungrig nu och det känns så jävla bra! Och Misha Barton kan ju slänga sig i väggen. Så perfekt! Snart kommer jag också vara där. Det är inte så svårt att sluta äta. Det är ju bara att säga nej.