Idag har jag som vanligt suttit vid datorn, bilddagboken.

Men dessutom har jag lärt mig att skala räkor. Jag har sett att de har morrhår och gälar och att något som liknar bajs rann över mina fingrar. Deras hjärna? Yummy!

Så idag och imorgon är det Karl-Oskar-dagarna i Växjö också, en massa karuseller, en massa folk och Rix Fm festival. Det blir stan med personalen, eftersom jag fortfarande inte får gå ut själv. Men pojken lovat att stalka mig hela kvällen. Jag kommer nog träffa jättemycket folk som jag inte har sett på sjukt länge, hoppas jag.

Och så börjas det med maten igen också.. Åt en macka till frukost idag. Sen var vi och handlade på City Gross. Nu har jag inte ätit sen halv tio och jag är galet hungrig. Undrar vad det blir för mat.. NEJ! Ska inte äta. Det enda jag behöver äta är egentligen en macka innan jag lägger mig, för annars ligger jag vaken hela natten och är hungrig. Fan, förr kunde jag leva på ett halvt äpple om dagen i flera veckors tid. Vad har hänt med mig? Ha,ha, fetma.

Min elektricitet är snart slut, och jag är rädd...
För jag ska också långt bort...
Långt, långt, långt bort...

Du kan väl sakna mig ibland
du kan väl stirra upp mot stjärnorna
så att vi har nåt gemensamt

Idag har jag suttit vid datorn hela dagen, bortsett från en timme på stan med personalen och femton minuters städande. Jag har det roligaste livet av alla. Nu vet jag inte vad jag ska skriva heller, har ju redan skrivit att jag hatar stället några gånger för mycket känns det som.

Igårkväll låg jag och lipade för en liten skitgrej, plötsligt VISSTE jag att jag inte skulle få uppleva min nittonårsdag. Att jag kommer dö någon gång inom loppet av två år. Jag har den känslan fortfarande. Haha, snacka galet? Hm, vad måste jag göra innan jag dör? Eller vad? HAHA.

-Kan jag få en korv med bröd ?
-Ska det vara MED bröd ?
-Nej tack...
-Ingen senap heller ?
-Jo...på brödet
-Ska jag sockra på korven ?
-Nej...ni tycker i alla fall inte om det
-Åh jo, det gör jag visst det..
-Tack....inte så mycket korv
-Ni kanske inte tycker om korv ?
-Jag vet inte...
-Kan ni lägga på lite mer senap ?
-Inte nu....men kom tillbaka om en timme
-Jag undrar....varför är senapen blå ?
-Jaa....det är för att jag har mina solglasögon på mig...
-Är korven varm ?
-Jaa...inte är den varm inte...
-Men det är så att....jag tycker inte om varm korv
-Ja....då kan jag lägga senapen i handen
-Ja
-Men säg mig....varför är senapen svart ?
-Ja....ja det är den på hösten
-Men brödet.....brödet är ju gult som vanligt
-Ni skulle ju inte ha något bröd
-Nej inte till korven men....till brödet!
-Ska ni ha senap, till senapen ?
-Jag vet inte om jag har lust...
-Vad kostar korven ?
-Jag vet inte...
-Men...har ni inte köpt korv förut ?
-Det känner jag inte till..
-Varför håller ni så hårt i korven ?
-Den kan spricka då !
-Men....ni kletar ju ner er ?
-Ja ?
-Ja, fast.....då kan ni ju sälja korven förstås..
-Nej....jag ska ta den med hem
-Äter ni inte korv hemma ?
-Jovisst....tack så mycket då
-Men vänta...ska ni inte ta korven med er ?
-Nej tack....jag ska inte ha nån korv ?!
-Ska det vara MED bröd ?
-Ja tack men...ingen senap
-Senap måste ni ha...
-Men....jag tycker om senap !
-Ja...då vill jag inte ha nån korv alls
-Men..ni har ju betalt för den
-Ja...det gör detsamma....
-Jaha..
-Jag köper någonting annat för pengarna i stället
-Mmm, ja....ni gör som ni vill
-Tack så mycket då
-Tack...

Kommentar: "Snälla.. sluta med drogerna de hjälper dig inte, de känns säkert som de men det gör de inte. för en gångs skull lägg av med dem helt? Innan det blir ALLT för sent? SNÄLLA... / du vet vilka vi är, så nära som vi står dig."

Kommentaren : Nej, jag vet inte vem som skrev den kommentaren, och vem eller vilka det nu är så kan man dra åt HELVETE när man skriver sådär. Det är mitt liv, inte ditt!

Jag hatar det här nya stället. Alla är övertrevliga, alla behandlar oss som vanliga människor. Det låg lite blod i badrummet igår på morgonen. Det var inte mitt, men direkt frågar de mig och det har hänt något, när jag svarar att det har inte hänt något så visar de mig blodet. Jag måste bort härifrån, det är nästan som att bo hemma - ett rent helvete.

Japp, det blir bloggande hela dagarna verkar det som. Kan inte ringa någon förutom mina föräldrar, och det vill jag inte. Det är så jävla jobbigt att inte få röka på natten. Istället ligger jag och gråter över mina egna tankar. Allt har blivit så meningslöst, även om jag får gå ut själv om tre veckor.

Jag kommer väl ändå fortsätta att förstöra mig med drogerna.

Jag skulle åka med en personal och äta glass förut, men jag tänkte "varför ska jag äta, när jag ändå ska försvinna härifrån snart?". Vart kommer de tankarna ifrån egentligen? Men jag åkte faktiskt och åt glass. Så nu börjar magen titta fram. Ha-ha..... Äsch, where did the happy days disappear?

Jag tror att alla som skriver dagbok skriver till någon annan än sig själv. Man skriver sina hemligheter som man egentligen vill berätta för hela världen, inte minst för dem man tycker om mest, men man vågar inte. Så är det för mig. Jag bloggar för att jag vill att vissa personer (och ibland hela världen) ska veta. Varför vet jag själv inte, men det är väl något som liknar bekräftelse eller egoism, haha. Ibland skriver jag bara till en speciell person och ibland skriver jag till alla. Det händer också att jag bara skriver till mig själv, men det är inte ofta. Det här inlägget till exempel, det är till någon.

Jag skulle aldrig i livet våga stå framför någon och berätta allt det här som jag har skrivit i min blogg eller i min dagbok. Så istället sitter jag och skriver och hoppas på att någon läser och kommenterar. Oftast hoppas jag att en viss person läser och kommenterar. Det är såklart inte alltid samma person jag skriver till. Det skulle ju bli tråkigt att läsa för dem som inte känner mig. Lite patetiskt också. Men sen är jag ju patetisk för det mesta.

Jag skriver inte heller allt på den här bloggen (men nästan). Sjuka tankar och sånt. Jag skulle vilja, men där går gränsen för mitt mod.

Jag sitter äntligen vid en dator, fick min inloggning idag.

Jag fattar inte hur jag ska klara mig här. De har en godisskål framme och de har oboy och vitt bröd på frukosten och kvällsfikat. Igår på Liseberg gav de oss kexchoklad som "mellanmål" !? Är de sjuka eller? Fast jag är rätt blandad här också. Jag tycker inte att man måste äta svart bröd och bruna spaghetti för att kallas frisk, vilket andra verkar tycka.. Men samtidigt är det riktigt äckligt att man faktiskt SKA äta onyttigt här. Utan att skämmas!

 De ger oss också godnattkramar på kvällen. Hur fan tror någon att jag ska klara det här? Det är ju äckligt. Sen är jag rädd att det här är slutet, för jag mår fan inte okej någonstans och nu när alla är sådär trevliga och låtsas att jag är normal går det fan inte att snacka om det heller. Inte med någon. Jag vill inte be om hjälp för jag vet inte vad jag behöver hjälp med. Jo, att överleva. Men det kan ingen hjälpa mig med. Inte ens jag kan det längre. Åt helvete?