Idag har jag i princip inte bloggat. Jag vet faktiskt inte varför egentligen, har väl inte haft något vettigt att skriva om kanske. Men hur som helst så blev faktiskt Joel och Samuel sex månader gamla idag. Fattar ni det? Ni som har följt mig sen graviditeten eller ännu längre tillbaks. Att jag har två riktiga bebisar här nu. Inga små röda skrikhalsar som ser skrynkliga ut, ingen jättemage som gör mig handikappad och inga droger som förstör mitt liv. Nej. För jag har två riktiga små bebisar. Helt sjukt! Och snart sitter de själva, idag vände sig Joel om på golvet från mage till rygg. Om ett år går de garanterat. Den här julen kommer de kunna sitta och titta själva på golvet. Åh! Det här var det bästa som kunde hända.

jag såg på "drömmen om ett barn" ikväll eller vad det heter, på trean. Jag har verkligen svårt att förstå att det faktiskt finns män där ute som vill ha barn. Jag får liksom inte in det i mitt huvud. Finns det verkligen killar som vill bli pappa? Ja, självklart finns det det! Så dumt att ens tro något annat. Men för mig låter det bara konstigt. 

När ett barn är sex månader gammalt "ska" det kunna det här:

• upprepa stavelser som "ba", "ma", "ga", eller andra kombinationer av en konsonant och en vokal, om och om igen.
• hålla upp huvudet
• ivriga rörelser och babblande
• vända sig till mage
• dra objekt mot sig medvetet, samt flytta dem från ena till andra handen
• släppa saker
• försöka ta tag i saker på din tallrik

Jag sökte körkortstillstånd för drygt två år sedan. Idag fick jag det. Så ikväll ska jag sätta mig bakom ratten och prova lite. Jag behöver verkligen körkort nu när jag har barn och allt, annars är man så beroende av andra hela tiden. Wish me luck!