Imorgon fyller mamma fyrtio. När jag fyller fyrtio kommer mina barn vara 21. Så jävla sjukt. När jag blir fyrtio har jag kanske fler barn, Joel och Samuel har kanske syskon. Ännu sjukare. Äh, jag bara sitter och spekulerar lite, nu måste jag sova för imorgon ska jag upp och ge mina barn sin gröt som vanligt. Nån gång tidigt på morgonen kommer de vakna utan att ännu vara hungriga och vilja komma upp ur spjälsängen och mysa i min säng. Det bästa med morgonen alltså.

Imorse när jag vaknade hörde jag Samuel småprata i sin säng. Då hade han fått tag på gardinen som prasslar lite och låg och kände och undersökte den och pratade tyst för sig själv. Sen när jag tog upp honom log han jättestort och gosade in sig i mitt hår. Så mysigt <3

Joel är inte lika mysig av sig, men däremot är han mycket mer framåt med att lära sig saker. Han sitter ju själv, han böjer sig efter saker mer än vad Samuel gör och han är mycket mer vaken på dagarna och hoppig och studsig. Därmed också svårare att lägga på kvällen. Samuel däckar på en gång. Först skriker han som fan, varje kväll undrar jag varför han skriker, sen kommer jag på att han nog är trött. När jag lägger honom i sängen däckar han direkt. Med Joel är det annorlunda. Först dricker han 240 ml välling, när han ändå har ätit gröt en och en halv timme tidigare. Sen somnar han nästan medans han dricker vällingen så då lägger jag ju honom i sin säng. Nej, då vaknar han till och så försöker man klappa honom lite på huvudet eller på kinden, men då får han för sig att han är kittlig där (vilket han aldrig annars är) och börjar skratta jättehögt. Ju mer man tittar på honom och klappar desto högre skrattar han. Sen brukar jag tröttna efter ett tag, jag vill ju att han ska sova, så jag går ut ur rummet en stund och då brukar han ligga och prata för sig själv i några minuter och till slut somna. 

Hur är era bebisar på kvällarna?

NU SKA JAG SOVA! :)