Samuel ligger i vagnen och sover i sin pride-overall och Joel ligger på glvet i vardagsrumet och sover i för stor tröja och rosa strumpbyxor (det gulligaste som finns). Jag ska transportera ut Joel till barnvagnen tänkte jag och sen gå en promenad. Men först måste jag klä på honom en fleecetröja och mössa plus att jag måste få ner honom i åkpåsen och spänna fast honom. Hmm. Han sover. Hur ska jag lyckas? Äh, han somnar väl om. 

Egentligen hatar jag att gå i skogen men om man har med sig en systemkamera är det helt okej. Ta lite fina bilder, försöka i alla fall. 

Ni har väl inte missat att ni kan gilla bloggen på facebook och bli uppdaterade där också? ;) Vore kul att veta vilka som läser bloggen! 

Joel sitter ju nu. Han sitter i kanske fem minuter eller mer innan han ramlar, ibland ramlar han ju direkt, men oftast sitter han så länge. Galet vad stolt man kan vara som mamma alltså! Samuel däremot sitter inte alls, han ramlar efter femton sekunder eller så. Men femton sekunder är bättre än inget, han sitter nog också riktigt om ett par veckor. Han är istället mer utvecklad i talet.

Jag har förresten inte kunnat övningsköra något mer än den ena gången eftersom pappa är i Ljungby och jobbar dygnet runt känns det som. Det är ju en fyraårig pojke som har mördats och min pappa är biträdande förhörsledare eller vad det kallas, han var med på efterlyst och tv4nyheterna och pratade ikväll, om ni ville veta alltså. 

Gud, stackars familj, det går nog inte att förstå vilken smärta att förlora ett barn, och ett så litet barn dessutom! Men nog om detta! Efter helgen hoppas jag kunna köra bil lite igen, vore kul.