Efter att några av er läsare har frågat efter mitt lösenord (som jag inte ger ut) till vissa inlägg så tänkte jag skriva om mitt liv som "knarkare". Alltså, jag har aldrig sett mig som knarkare. Jag var beroende, men enbart i mycket korta perioder. Jag var väldigt feg, jag vågade inte ringa och kolla om det fanns något. Fast ibland gjorde jag det såklart. Men inte så som man tror att det är.

Desperation. Jag var desperat. Jag kunde ligga en hel natt under täcket och bara gråta och längta efter den där drogen. Den där kicken. Men jag bara låg där. Jag skrev väldigt mycket dikter, dagbokstexter och låttexter.

Det började med en överdos av antideppressiva tabletter när jag var femton. Inget farligt, men så dumt. Efter den gången insåg jag att jag inte hade ätit under tiden jag varit "påverkad". Så jag överdoserade igen. Inte för tabletternas effekt, för jag mådde bara illa. Men på grund av illamåendet åt jag ju inte.

Efter ett tag fick jag tag på droger. Hasch. Självklart testade jag. Kände ingen effekt. Tog bara mycket lite. Några månader senare - igen. Kände av det otroligt mycket. Blev kär i ruset. Rökte mycket den sommaren. Älskade livet, levde för dagen.

Flyttade till Hultsfred. Började med andra droger såsom Tramadol, LSD, Subutex, mephedrone, benzo; you name it. Dock inte det tyngsta. Med andra ord varken herion eller amfetamin. Tjacket kom senare. Ungefär ett år senare tror jag, kanske mer. 

När jag tog tjack första gången var det inget speciellt. Det var okej, jag kände inte så mycket. Men det är inte det jag ska berätta om nu, jag skulle ju berätta om mitt liv. Så var det ju.

Jag fastnade och började ta ganska mycket tjack. Dock inte så mycket som man kan tro. Faktiskt. Men ändå så pass ofta att jag i drogfria stunder bara ville försvinna från jorden. För så jobbigt är det att vara drogfri när man en gång har börjat. 

Efter två behandlingshem och många år på Bup låstes jag in. Jag hamnade i Lund. Där var det omöjligt att ta droger. Där fick jag börja med antidepressiva. Och oj vad det funkade! Ingen fysisk effekt, inga biverkningar. Den medicinen använder jag fortfarande. Den medicinen kommer jag bli tvungen att ta i minst ett par år till. Jag började även med antipsykotisk medicin. Mycket låg dos. Hjälpte också. Den har jag däremot inte kvar längre vilket jag är glad för. Men just då hjälpte den mig mycket.

Sen flyttade jag ut i friheten. Nästan. Jag hamnade på familjehem i Osby. Det ligger på gränsen mellan skåne och småland. Jag hatade det. Jag drack i smyg, jag tog cocilana -hostmedicin med morfin. Men efter inte så lång tid slutade jag. Jag kunde inte fortsätta. Jag blev gravid. Då slutade jag även röka. Samma sekund som jag såg strecken på stickan blev jag rökfri. Dock började jag igen efter missfallet. Men jag började inte knarka. 

Jag var bra på att dölja det. Dock inte alla gånger. Många bilder finns inte kvar. Det är lite synd, men de bilderna finns antagligen på bilddagboken som jag använde flitigt under den tiden eftersom jag mest var hemma.

Ni som läser min blogg samt ni som känner mig privat vet att jag idag mår mycket bra och lever ett helt normalt liv. 

Läs även andra bloggares åsikter om droger, behandlingshem, drogfri

Vad vill ni läsare att jag skriver om i min blogg? vad har varit roligst att läsa om? vad är dåligt och vad är tråkigt? Ge mig idéer och tips. Hur får jag min blogg att bli bättre? 

Ikväll klockan 21.19 blir Samuel fem månader gammal.

Ikväll klockan 21.34 blir Joel fem månader gammal. 

Den här tiden har varit underbar. Underbart jobbigt och mest roligt. 

Jobbigast var det från att de föddes fram till ungefär tre månaders ålder. Det var verkligen inget att leka med kan jag säga. Nu blir det bara enklare för varje dag kännsd et som. Superskönt! Men det är också jobbigt att man måste ge dem lite riktig mat. Med sked. Det betyder att man inte har en hand fri. Men det är också kul. Haha. Allt är egentligen roligt när man tänker efter. Förutom skrikandet då, men det gör de inte så ofta. 

En sak som är extremt jobbigt är kräkandet. Båda kräks i princip helatiden. Det måste man vara med om själv för att förstå hur jobbigt det faktiskt är. 

Lite bilder på tiden som gått.

Magen efter förlossningen:
            

Läs även andra bloggares åsikter om spädbarn, tvillingar, ung mamma

http://sockerrus.se/ 

http://nertus.blogg.se/

http://aaaprilmamma.blogspot.com/

http://www.kissies.se/

http://beckahbitch.blogg.se/

Såhär glad var Joel när jag skulle lägga honom. Han ville skratta och prata. Efter en kvart fick jag ge upp, han var helt enkelt inte trött. Två timmar senare somnade han igen. 
 

Vitlöksbaguette med gräslök som jag gjorde, vackert?
 
En mycket enkel men god drink. lite vodka, grape tonic och en citronskiva.

Ja, jag vet att jag har dålig hållning. Jag jobbar på det.

Förresten, vad tror ni jag skulle passa i för glasögon? Jag ska ju skaffa nya.
 

Godnatt!

Nu är jag där igen. Att jag vill skriva en bok om mitt liv. Jag borde verkligen göra det. Men hur börjar man? Min utgångspunkt är bland annat mina tre fyllda spiralblock med dagbokstexter. Det är ungefär 250 sidor text. Plus all text här på bloggen. Det är ju jättemycket. Var ska jag börja?

Visst är det en passande bild? Jag tycker det. Dock vet jag inte varför. Jag tog den för några dagar sen.

Läs även andra bloggares åsikter om författare